Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade. Man hade inte nöjt sig med att utvidga schaktet med halfannan
meter och att sänka det ända till 708 meters djup; man hade också utrustat
det på nytt, med ny maskin, nya hissburar — en helt ny materiel enligt
gruf-vetenskapens senaste förbättringar; ja, man kunde till och med finna en viss
sträfvan efter prydlighet till och med i byggnaderna. Pumpverket hade
placerats öfver det andra schaktet i den gamla grufvan Gaston-Marie,
hvil-ket enkom bibehållits för länspumpningen. Jean-Bart hade, på ömse sidor
om uppfordringsschaktet, blott två schakt till, ett för en ångventilator och
ett för stegarna.
Chaval var den förste, som hade infunnit sig, redan klockan 3 på
morgonen, och förledt kamraterna till att lägga ned arbetet i Jean-Bart genom
att intala dem, att de måste göra på samma sätt som kamraterna i Montsou
och begära en förhöjning af fem centimer per grufvagn. Snart hade de 400
arbetarne, som hade sin sysselsättning nere i grufvan, strömmat från
baracken ut i mottagningssalen under tumult, med häftiga åtbörder och utrop.
De, som ville arbeta, stodo där barfota samt höllo sin lampa, med skyffeln
eller hackan under armen, medan de andra, fortfarande med träskorna på
och en öfverrock kastad öfver axeln för den stränga köldens skull, spärrade
schaktet. Fogdarna hade skrikit sig hesa på sina försök att få någon
ordning och på sina böner, att de skulle vara förnuftiga och inte hindra dem,
som voro arbetsvilliga, från att arbeta.
Men när Chaval fick syn på Catherine, klädd i byxor och i tröja och
med hufvudet insnördt i den blå hufvan, blef han ytterst uppbragt. När
han steg upp, hade han på brutalt sätt ålagt henne att ligga kvar. Men
förtviflad öfver denna arbetsnedläggelse, hade hon ändå följt efter honom;
ty aldrig gaf han henne några pengar, och ofta måste hon betala för både
sig och honom, och hur skulle det gå, om hon inte längre förtjänade något?
Fruktan för en sak ansatte henne ständigt — fruktan för ett offentligt hus
i Marchiennes, där vagnskjuterskor, som saknade bröd oclrtak öfver hufvud,
brukade sluta.
»Hvad i helvete ska’ du göra här?» skrek Chaval.
Hon stammade något om, att hon inga pengar hade och att hon ville
arbeta.
»Jaså, din slyna, du sätter dig upp emot mig!... Gå genast hem, eller
också ska* jag sparka dig hem!»
Hon drog sig rädd tillbaka, men hon gick icke därifrån, ty hon ville
se, hvilken vändning alltihop skulle ta.
Deneulin kom utför trappan till sorteringshuset. Trots lampornas
svaga sken öfverskådade han med ett snabbt ögonkast hela scenen, denna
i mörker dränkta, larmande folkhop, däri han kände igen hvartenda ansikte.
I det nya, ännu prydliga skeppet väntade det afstannade arbetet. Det
hade tagits ut knappt åtti lampor, de andra flammade inne i lamprummet.
Men säkert skulle ett ord af honom vara nog för att arbetets hela rörliga
lif skulle börja på nytt.
»Nå, hvad står på, mina barn?» frågade han med högljudd röst. »Hvad
är det, som gör er missnöjda? Säg mig det, vi skola nog bli öfverens.»
Vanligtvis visade han sig faderlig mot sitt folk, fastän han kräfde
mycket arbete. Myndig och häftig i sitt sätt, sökte han först att vinna dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
