Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strejkandes mullrande ström måste gå omkring slaggberget, innan den kunde
breda ut sig öfver gruflafven.
Klockan var nu knappt mera än två. Men gruffogdarna, som blifvit
varskodda, hade skyndat på uppstigningen, så att denna var i det närmaste
undangjord, när skaran kom dit; nere i grufvan fanns knappt ett tjugotal,
man, och äfven dessa stego snart ut ur hissburen. De togo till flykten och
förföljdes med stenkastning. Två blefvo slagna, och en fick släppa till en
tröjärm. Denna människojakt räddade grufvans materiel, man rörde
hvarken linorna eller ångpannorna. Den böljande massan aflägsnade sig redan
och strömmade bort till närmaste grufvan.
Denna var Crévecoeur, som låg på blott 500 meters afstånd från
Madeleine. Äfven dit kom man, just som arbetarne höllo på att fara upp ur
grufvan. Kvinnorna fingo där fatt i en kärrskjuterska, som med
sönderslitna byxor och blottade klinkor blef pryglad af dem i de skrattande
männens åsyn. Tågpojkarna blefvo örfilade, kolbrytarne kommo ifrån saken
blåslagna och med blödande näsor. Och i denna stegrade grymhet, i detta
gamla behof af hämnd, hvars vansinne förvred allas hufvuden, fortforo
skriken, som blefvo allt hesare: död åt förrädarne, hat mot det illa lönade
arbetet, den efter bröd längtande magens rytande. Man ville kapa linorna,
men filen bet icke, det gick alldeles för långsamt nu, då man brann af
feber-ifver att gå framåt, bara framåt. En kran slogs af på ångpannorna, och
vattnet, som såtals kastades in i eldarna, kom gjutjärnsrostren att springa
sönder.
Därute talade man om att styra kosan till Saint-Thomas. Denna grufva
var den bäst disciplinerade, den var ännu oberörd af strejken, nära 700 man
borde ha farit ner där. Detta väckte förbittring, man skulle ta emot dem
med knölpåkar i ordnad batalj, så att man finge se, hvilka som skulle bli
herrar på slagfältet. Men så spred sig det ryktet, att det fanns gendarmer
vid Saint Thomas, dessa gendarmer som man hade sett på morgonen och
gjort sig lustiga öfver. Hur visste man detta — det kunde ingen säga. Men
sak samma, fruktan grep dem i alla fall, och de beslöto att styra kurs till
Feutry-Cantel. Och samma yrsel förde dem åter bort, alla voro åter ute
på landsvägen, smällde med träskorna och rusade åstad: till Feutry-Cantel!
till Feutry-Cantel! De fega uslingarna där voro väl ännu sina fyrahundra,
men nu skulle man få se på roligt! Belägen på ett afstånd af tre kilometer,
låg grufvan dold i en dalsänka nära floden Scarpe. Man steg redan uppför
backen vid Gipsbrottet, på andra sidan om vägen till Beauquies, då en röst,
man fick aldrig veta hvems, framkastade den tanken, att dragonerna kanske
voro där borta vid Feutry-Cantel. Strax upprepades från den ena ändan
af kolonnen till den andra, att dragonerna voro där. Tvekan saktade
stegen, paniken började småningom att blåsa i denna af arbetsnedläggelsen
insöfda trakt, där de hade drifvit omkring under timtal. Hvar för hade
de icke stött på soldaterna? Denna strafflöshet oroade och förvirrade dem
vid tanken på de repressalier, som de kände skulle komma.
Utan att någon märkte, hvarifrån det kom, kastade ett nytt fältrop
dem hän till en annan grufva.
»Till Victoire! Till Victoire!»
Det fanns således hvarken gendarmer eller dragoner vid Victoire? Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
