Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi med dem, när de hörde, att en sten, en enda sten krossade en
fönsterruta i ett fönster bredvid. Det var ett upptåg af Jeanlin, som af en
repstump hade gjort sig en slunga och nu i förbifarten skickade en liten
hälsning till familjen Grégoire. Han hade redan börjat att åter blåsa i sitt horn;
skaran försvann i fjärran med det bortdöende ropet:
»Bröd! bröd! bröd!»
De kommo fram till Gaston-Marie i en massa, som hade ytterligare
vuxit, mera än 2,500 ursinniga människor, som krossade allt och sopade
bort allt med den framvältrande strömmens växande kraft. Gendarmer
hade passerat förbi där för en timme sedan och hade tågat åstad åt Saint
Thomas till, vilseledda af några bönder, och i brådskan hade de inte ens
varit så försiktiga, att de hade lämnat kvar en postering af några man för
att bevaka grufvan. På mindre än en kvart voro fyrarna utrifna,
ångpannorna tömda, byggnaderna inkräktade och förhärjade. Men det var först
och främst pumpen, man ville åt. Det var icke nog, att den stannade, när
den andades ut den sista ångpusten, de kastade sig öfver den som öfver en
lefvande varelse, hvars lif man ville åt.
»Du skall slå första slaget!» upprepade Etienne ocn satte en hammare
i Chavals hand. »Seså, du har svurit lika väl som de andra.»
Chaval darrade och drog sig tillbaka, och i trängseln och bråket tappade
han hammaren, medan kamraterna utan att töfva slogo sönder pumpen
med järnstänger, med tegelstenar och allt hvad de kommo öfver.
Somliga slogo till och med af sina käppar på den. Skrufvarna sprungo af,
stål-och kopparstycken vredos ur sitt läge som lösryckta lemmar. Ett dråpslag
med en hacka krossade pumpstocken, vattnet sprutade ut, tömdes och det
hördes ett sista bubblande, likt en dödshicka.
Det var slutet. Skaran var nu ute igen, galen, krossande hvarandra
bakom ryggen på Etienne, som icke ett ögonblick släppte Chaval.
»Död åt förrädaren! Till schaktet, till schaktet!»
Likblek stammade den eländige stackaren något och med den fixa
idéns fåniga envishet kom han åter till sitt behof af att få tvätta smutsen
af sig.
»Vänta; om den generar dig», sade hustru Levaque, »så har du hären
balja.»
Det fanns en pöl där, en samling af vatten från pumpen, den var nu
hvit genom ett tjockt islager. Dit knuffade de honom, slogo sönder isen
och tvingade honom att blöta hufvudet i det kalla vattnet.
»Doppa dig!» upprepade mor Brulé. »Fan i mig, om du inte doppar
dig, så hyfva vi dig i... Och nu skall du dricka en klunk, ja, alldeles som
kreaturen med käften i hon!»
Han måste dricka, liggande på alla fyra. Alla skrattade ett grymt
skratt. En kvinna drog honom i öronen, en annan kastade i hans ansikte
en näfve färsk hästspillning, som hon hittat på vägen. Hans gamla tröja
höll inte längre ihop, utan hängde i trasor på honom. Hemsk och förstörd
stapplade han några steg för att söka komma undan.
: ^ Maheu hade knuffat till honom, och dennes hustru var också bland
dem, som hade ursinnigt kastat sig öfver honom; bägge två tillfredsställde
därvidlag ett gammalt groll. Till och med Mouquette, som brukade fort-
14 Zola, Dagbräckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
