- Project Runeberg -  Dagbräckning /
214

(1911) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igen det, det var den signal, man på hans order gaf, när brefbäraren kom.
Han steg upp, han talade med hög röst med ett svall af grofheter, hvaraf
hans pinade strupe mot hans vilja flödade öfver.

»Jag ger deras bref och telegram fan, ja, jag ger dem fan!»

Nu greps han af raseri, af behofvet efter en kloak för att däri med
sparkar begrafva dylika snuskigheter. Denna kvinna var ett gement as, han sökte
efter råa ord och öfveröste därmed hennes bild. Och han anklagade henne
för allt, han nästan urskuldade detta barn, i hvilket hon hade bitit, när hennes
aptit vaknat, liksom man biter i den första omogna frukten, stulen vid vägen.
Hvem skulle hon förtära, hur djupt skulle hon sjunka, när hon icke mera
hade någon tillmötesgående nevö, nog praktisk att i deras hus taga mot
både kost, säng och frun själf?

Någon krafsade helt sakta på dörren och Hippolytes röst djärfdes att
hviska genom nyckelhålet:

»Herr direktör... posten! Och herr Dansaert är också här och säger,
att de hålla på och mörda hvarandra...

»Jag kommer ned. Må fan ta alltihop.»

Hvad skulle han göra med dem? Köra ut dem, när de kommo hem från
Marchiennes, som stinkdjur, hvilka han icke längre ville ha under sitt tak.
Han skulle ta en knölpåk och ropa åt dem att ta med sig sin parnings gift
till ett annat ställe. Ett vanmäktigt raseri kom honom att med
knytnäf-slag kasta sig öfver sängen, han massakrerade den och bearbetade de ställen
där han kunde skönja intrycket efter deras båda kroppar, ursinnig öfver
de afryckta täckena, de hopskrynklade lakanen, mjuka och liflösa under hans
slag, liksom alldeles uttröttade äfven de af hela nattens kärleksnöjen.

Men plötsligt tyckte han sig höra Hippolyte komma upp igen. En
känsla af blygsel hejdade honom. Hon stod stilla ett ögonblick för att
flämtande torka sig i pannan och lugna sitt hjärtas våldsamma slag. Han gick
fram till en spegel och betraktade sitt ansikte, som var så förvridet, att han
icke kände igen det. Sedan han hade sett det genom en ytterlig
viljeansträngning så småningom lugna sig, gick han ned.

Dansaert oberäknad, stodo där nere fem budbärare. Alla kommo
med allt viktigare underrättelser om de strejkandes framfart bland grufvorna,
och öfverfogden berättade honom utförligt hvad som hade timat vid Mirou,
som räddats genom fader Quandieus modiga uppförande. Hennebeau lyssnade
och skakade på hufvudet, men han hörde honom icke, hans tankar voro kvar
där uppe, i Négrels rum. Slutligen afskedade han dem och sade, att han
skulle vidtaga åtgärder. När han åter blifvit ensam och satt vid sitt
skrif-bord, tycktes han sjunka i en dvala med hufvudet lutad t i händerna och
ögonen betäckta. Nu låg posten där, och han kom sig omsider för med
att däribland söka det bref, som han väntade, styrelsens svar, som först
dansade rundt för hans ögon. Men till sist begrep han, att dessa herrar önskade
något slags tumult. Visserligen anmodade de honom icke om att förvärra
förhållandena, men de läto skymta fram, att oroligheter skulle påskvnda
strejkens slut genom att framkalla kraftiga repressalier.

Nu tvekade han icke längre, han skickade af telegram åt alla håll: till
prefekten i Lille, till chefen för truppstyrkan i Douai, till gendarmchefen i
Marchiennes. Detta var honom en lättnad; han kunde stänga in sig och lät till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zedagbrack/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free