- Project Runeberg -  Dagbräckning /
232

(1911) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bar till honom allt, till och med pomada, men hade icke kunnat komma
öfver ett paket ljus.

Från och med den femte dagen tände Etienne ljus, endast när han skulle
äta. Bitarna ville icke ned, när han sväljde dem i mörkret. Detta
ändlösa, totala mörker, som alltid var lika svart, var hans stora pina. Han
lefde således numera af stöld! Trots hans kommunistiska teorier uppreste
sig hans uppfostrans gamla betänkligheter; han nöjde sig med hårdt bröd
och knappade in på portionerna. Men hvad skulle han göra? Han måste
ju lefva, hans värf var inte fylldt. Skammen öfver något annat tryckte ned
honom, ånger öfver detta vilda rus, öfver att han hade supit brännvin i den
stränga kölden, när magen var tom, hvilket gjort, att han väpnad med knif
hade kastat sig öfver Chaval. Detta väckte i hans inre en okänd bäfvan
öfver det ärftliga onda, öfver dryckenskapens långa ärftlighet, som icke
tålde en droppe alkohol utan att sjunka i mordiskt ursinne. Skulle han
då sluta som mördare? När han väl hade funnit sig i säkerhet i denna djupa
stillhet i jorden, greps han af vämjelse öfver våldet; i två dygn sof han ett
fullproppadt, dödstrött djurs sömn, och olusten fortfor, han var som
sönderkrossad, med bitter smak i munnen och hufvudet sjukt som efter ett
förfärligt rummel. En vecka förflöt; Maheus, som blifvit underrättade om,
hvar han fanns, kunde icke skicka något ljus: han måste af stå från att se
klart, till och med när han åt.

Under timtal låg Etienne nu utsträckt på sin höbädd. Oklara idéer, som
han icke trott sig ha, ansatte honom. Det var en känsla af öfverlägsenhet,
som skilde honom från kamraterna, ett upphöjande af hans egen person,
allt efter som han hade vunnit insikter och bildning. Han hade aldrig tänkt
så mycket, han frågade sig själf, hvar för han kände denna af smak dagen
efter det ursinniga loppet mellan grufvorna; och han vågade icke ge sig själf
ett svar, minnena väckte hans vämjelse, simpelheten i begären, råheten i
drifter, stanken af allt detta elände, som skakats för vinden. Trots det
pinande mörkret, började han att frukta för den stund, då han skulle vända
tillbaka till grufbyn. Så otäckt med alla dessa hoppackade stackare, som
plaskade i samma balja — en djurisk tillvaro i samma af lök förpestade
atmosfär, där man kunde kväfvas! Han kände sig icke ha mod att afbida
segern i denna hungerns straffanstalt. Hans stolthet öfver att vara deras
ledare, hans ständiga ifver att tänka i deras ställe lämnade honom småningom
och inblåste hos honom en af dessa borgarsjälar, som han af skydde.

En kväll kom Jeanlin till honom med en ljusstump, som han stulit ur
en förmans lykta; det var en stor lättnad för Etienne. När mörkret till
sist forslöade honom, tryckte på hans hjärna, så att han kunde bli tokig,
tände han ljuset för ett ögonblick; så snart han hade förjagat maran, släckte
han det åter, snål på denna upplysning, som var för hans lif lika nödvändig
som bröd. Tystnaden dånade i hans öron, och med ögonen öppna i detta
ljumma intet återvände han till sitt ständiga funderande öfver, hvad
kamraterna hade för sig där uppe. Ett affall å hans sida skulle ha synts honom
som den största nedrighet. Om han på detta sätt höll sig gömd, så var
det för att fortfarande få vara fri för att ge råd och ledning. Hans
långvariga grubblerier hade befäst hans ärelystnad; han skulle ha velat vara Plu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zedagbrack/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free