Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levaque kom just in i sin tur och förde med våld Bouteloup med sig.
»Här är kamraten, så nu kan han säga själf, om han har gett hustru min
tjugu sous för att få ligga med henne.»
Inackorderingen dolde sin förfäradt milda min i sitt stora skägg och
protesterade stammande.
»Åh nej, nej, aldrig något, aldrig!»
Då intog Levaque genast en hotfull hållning och knöt näfven under näsan
på Maheu.
»Du vet, att jag inte tycker om tocket där. Har man en hustru af den
sorten, slår man henne sönder och samman ... Du tror således, hvad hon har
sagt?»
»Men för fan», skrek Maheu, ursinnig öfver att bli ryckt ur sin betryckta
sinnesstämning, »hvad är allt det här för käringsladder? Har man inte
alldeles tillräckligt af sitt eget elände? Låt mig vara i fred, annars smäller
det... Och först och främst, hvem har påstått, att hustru min har sagt
så där?»
»Hvem som har sagt det?... Det har Pierronskan sagt.»
Hustru Maheu slog till ett gällt skratt; hon gick åter fram emot hustru
Levaque och sade:
»Åh, Pierronskan!... Nå, då kan jag säga dig, hvad hon har sagt till
mig ... Jo, hon har sagt, att du brukar ligga med dina båda karlar, den ene
öfver och den andre under.»
Nu var det omöjligt att bli sams. Alla blefvo förargade; Levaques
slungade som svar ut till Maheus, att Pierronskan hade om dem sagt mycket
annat, att de hade sålt Catherine, och att de voro fördärfvade och ruttna
allesammans ända till småbarnen genom en otäckhet, som Etienne hade
ådragit sig på Volcan.
»Har hon sagt det! Har hon sagt det!» röt Maheu. »Det är bra, jag
skall gå dit, och om hon säger, att hon har sagt det, så lägger jag henne på
käften.»
Han rusade ut, Levaques följde efter honom för att få se på, medan
Bouteloup, som afskydde gräl, smög sig in till sig. Upphetsad af
förklaringen, var också hustru Maheu på väg ut, då Alzires jämmer höll henne
tillbaka. Hon svepte ihop ändarna af täcket kring barnets skälfvande kropp
samt gick åter och ställde sig vid fönstret. Ack, den doktorn, som aldrig
kom!
Vid Pierrons förstudörr träffade Maheu och makarna Levaque på Lydie,
som gick cch stampade i snön. Huset var stängdt, en ljusstrimma trängde
ut genom en springa i en fönsterlucka. Först besvarade barnet förläget de
frågor, man gjorde henne: nej, pappa var inte inne, han hade gått till
tvättstugan för att träffa mor Brulé och bära hem tvätten. Men så blef hon
generad och ville icke tala om, hvad mamma gjorde. Men till sist pratade
hon med ett litet hämndlystet skratt om alltsammans: mamma hade kört
ut henne, därför att herr Dansaert var därinne, och hon hindrade dem från
att samtala ogeneradt. Ända sedan morgonen hade Dansaert gått omkring
i grufbyn med ett par gendarmer och sökt att värfva genom att öfva tryck
på de svaga och öfverallt meddela, att om man icke på måndagen ginge ned
i Voreux, hade bolaget beslutit att anställa arbetare från Borinage. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
