Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Se där!» stammade han med kväfd röst. »Jag vill se tarmarna ramla
ur buken på dig!»
Etienne böjde sig undan för sparken, men harmades så öfver denna
kränkning af reglerna för en ärlig strid, att han bröt sin tystnad.
»Tig, ditt fä! Och inga sparkar, eller fan i mig tar jag inte en stol och
slår ihjäl dig!»
Nu blef striden allvarligare. Rasseneur, som kände sig upprörd, skulle
ha ånyo lagt sig emellan, ifall inte hans hustrus stränga blick hade hållit
honom tillbaka: skulle inte ett par kunder ha rätt att hos dem göra upp en
liten affär? Då endast ställde han sig framför kaminen, ty han var rädd för,
att han skulle få se dem ramla hals öfver hufvud i elden. Med sin fridsamma
min hade Suvarin rullat sig en cigarrett, som han emellertid glömde att tända.
Catherine stod orörlig vid väggen; endast händerna hade omedvetet stigit
upp till lifvet, där vredos de och sleto i klädningens tyg i återkommande
nervösa sammandragningar. Hela hennes bemödande gick ut på att inte skrika,
att inte döda endera af dem genom att ropa ut, hvem hon föredrog, men
för öfrigt så tillintetgjord, att hon icke ens själf visste, åt hvem hon gaf
företrädet.
Chaval mattade snart ut sig, han flödade af svett och slog på måfå. Trots
sin vrede fortfor Etienne ännu att hålla sig betäckt och parerade de flesta
slagen, af hvilka dock några gåfvo honom en skråma. Han fick ena örat
klufvet, en nagel ref bort en skinnflik från halsen med en så brännande
sveda, att han i sin tur drog till med en kötted och slungade knytnäfven
rätt ut med ett af sina fruktansvärda slag. Chaval skyddade ännu en gång
sitt bröst genom ett hopp, men han hade böjt sig ned och knytnäfven träffade
honom i ansiktet, krossade näsan och slog in det ena ögat. En blodstråle sprang
genast fram ur näsborrarna, ögat svullnade upp och blef blåaktigt. Och den
eländige, som blef blind genom den röda blodströmmen och bedöfvades
genom hjärnskakningen, slog hit och dit i luften med armarna, tills ett andra
slag midt i bröstet gjorde totalt ända på honom. Det hördes ett brakande,
han föll baklänges med en dof duns som en kolsäck, som man sätter ned
på golfvet.
Etienne stod och väntade.
»Stig upp! Vill du ha mera, så börja vi på nytt.»
Chaval svarade icke, men efter att ha legat slö några ögonblick, började
han åter att röra på sig på golfvet och sträckte ut sina lemmar. Han
hämtade sig med möda och låg ett ögonblick på knä, hoprullad som ett klot,
med ena handen i en ficka fumlande med något, som man inte kunde
se. När han hade kommit på benen igen, rusade han åter på med halsen
uppsvälld af ett vildt tjut.
Men Catherine hade sett, hvad han hade för sig och ofrivilligt uppsteg
ur hennes hjärta ett skrik, som gjorde henne bestört som öfver en bekännelse
af ett för henne själf obekant företräde.
»Akta dig! Han har knifven.»
Etienne hann knappt att med armen parera den första stöten.
Ylletröjan skars upp af det tjocka knifbladet. Han hade redan gripit Chaval om
handlofven; det uppstod en fruktansvärd strid, ty Etienne visste sig förlorad,
om han släppte taget, och den andra skakade sig och ruskade väldeliga för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
