Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det utan tvifvel så mycket värre för brodern själf och de andra; då skulle
han våga den stora kupp, hvarom han ännu icke hade nämnt något
till någon människa, den väldiga affär, hvarom han hade drömt under
hela veckor och som skrämde honom själf, så kolossal var den — ägnad
att sätta hela världen i uppståndelse, vare sig att den lyckades eller
gick öfver ända.
Pillerault höjde rösten.
»Mazaud, är det undanstökadt nu, har ni gjort slut på Schlosser?»
»Ja», svarade växelmäklaren, »affischen slås upp i dag... Ja,
hvad skall man göra, det är ju alltid ledsamt, men jag hade fått de
mest oroande underrättelser och jag har ju först diskonterat åt honom.
Ibland måste man låta kvasten gå.»
»Man har sagt mig», sade Moser, »att era kolleger Jacoby
ochDe-laroque voro inne för betydliga belopp.»
Mäklaren gjorde en intetsägande åtbörd.
»Ja, man blir ju bränd ibland .. . Den där Schlosser tillhörde nog
någon liga och nu är han ju oförhindrad att ge sig i väg och snylta sig
till något på börsen i Berlin eller Wien.»
Saccard hade kommit att rikta blicken på Sabatani, hvilkens
hemliga kompanjonskap med Schlosser en slump hade afslöjat för honom;
det var det där gamla bekanta knepet, att den ena spelade på hausse,
den andra på baisse af samma papper; den som förlorade kom ifrån
saken med att dela den andres vinst och försvinna. Men den unge
mannen gjorde helt lugnt upp räkningen för den fina frukost, han nyss
inmundigat. Sedan kom han fram till Mazaud, hvars kund han var, för att
trycka dennes hand med det smeksamma behag, som tillhörde honom
som österländing, blandad med italienare. Han lutade sig ned och
gaf en order, hvilken Mazaud skref upp på en blankett.
»Han säljer sina Suezpapper», mumlade Moser. Och sjuk af
tvifvel, kunde han icke låta bli att högt fråga:
»Nå, hvad tror ni om Suez?»
Sorlet tystnade, och alla hufvuden vid borden bredvid vände sig
om. Frågan var ett uttryck för den växande ängslan. Men Amadieus
rygg var ogenomtränglig och hade ingenting att säga; Amadieu hade
helt enkelt bjudit Mazaud på frukost för att rekommendera en af sina
nevöer; och mäklaren, som började att bli förvånad öfver alla de order
han fick om att sälja, nöjde sig med att af diskret yrkesvana bara
skaka på hufvudet. #
»Suezpapperen, de äro mycket fina», förklarade Sabatani med sm
sjungande röst; och innan han gick, tog han en omväg för att artigt trycka
Saccards hand.
Saccard behöll ett ögonblick känslan af tryckningen af denna
hand, som var så mjuk, så len, nästan kvinnlig. Under sin ovisshet om
den väg, han skulle gå, då han nu skulle börja om sitt lif, ansåg han alla
dem, som voro där, för skälmar. Åh, om man tvingade honom därtill,
hur skulle han inte hålla skallgång efter dem och barskrapa dem!
Plötsligt kom en grof röst honom att lyfta på hufvudet, just som
han skulle hugga in på osten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
