Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den lifliga timmen, då lifvet i Paris tycks koncentrera sig på
denna centrala plats. Börstrappan och peristylen voro svarta af ett
myllrande af redingoter, och från de oprivilegierade mäklarnas börs, som
redan hade installerat sig under den stora klockan och var i verksamhet,
hörde man ropen af anbud och efterfrågan, detta dån af
börsspekulationernas ebb och flod, som öfverröstar stadens larm. Och han, som stod
vid rännstenskanten, bedöfvad af dessa röster på afstånd, knuffad och
armbågad i vimlet af brådskande människor, drömde ännu en gång
om guldets majestät här i detta feberupphetsningens kvarter, i hvars
midtpunkt börsen klappar som ett ofantligt hjärta från klockan ett
till tre.
Alltsedan sitt fall hade han icke vågat sig in på börsen, och äfven
i dag afhöllo honom hans sårade fåfänga och vissheten om att bli
mottagen såsom en öfvervunnen från att beträda trappan. Liksom en
älskare, som jagats bort från älskarinnans alkov och som pinas af åtrå
efter henne, till och med när han tror sig afsky henne, kom han ständigt
oudvikligen tillbaka dit till börsen, han hittade på någon
förevändning för att göra ett slag kring kolonnaden, han flanerade genom
trädgården i kastanjeträdens skugga, som om han vore stadd på promenad.
I denna dammiga plantering, där det icke finns hvarken gräsmatta
eller blommor och där bland bekvämlighetskurar och tidningskiosker
på bänkarna vimlade ett blandadt sällskap af tvetydiga spekulanter
och där barhufvade fruntimmer från grannskapet gåfvo sina
småttingar di, låtsade han sig vara en ointresserad flanör, tittade upp, gick där
på lur och med den hätska tanken att han höll på att belägra den
monumentala byggnaden, att han allt närmare inneslöt den i en trång krets
för att en dag åter hålla sitt intåg där som triumfator.
Han gick in i högra hörnetun der träden vid rue de la Banque och
genast stötte han på »den lilla börsen», som gör i värdepapper,
som icke mera noteras i kurs — »de våta fotterna», som man med
ironiskt förakt kallar dessa, som mångla med börsens lumpor och som
under bar himmel och i regniga dagars smuts notera aktier i ramlade
bolag. I en larmande grupp fanns där ett helt snuskigt judekvarter, feta,
skinande anleten, torra roffågelsprofiler, en storartad samling af
typiska näsor, som lutade sig ihop emot hvarandra, liksom öfver något
rof, under skränande strupljud och liksom färdiga att sluka upp
hvarandra. Just som han gick förbi, märkte han en stor karl, som stod
litet afsides och höll på med att mot solen se på en rubin, som han
akt-samt höll upp i luften mellan sina tjocka och smutsiga fingrar.
»Se där är Busch! Ni kommer mig^att tänka på, att jag just
ämnade gå upp till er.»
Busch,# som hade sin affärslokal vid rue Feydeau i hörnet af rue
Vivienne, hade vid åtskilliga tillfällen i kinkiga omständigheter varit
honom till stor nytta. Försänkt i beundran, stod han fortfarande
och undersökte ädelstenens vattenklarhet med det breda, platta
ansiktet bakåtlutadt och de stora, grå ögonen liksom utsläckta af det starka
ljuset, och hopsnodd som ett rep såg man den hvita halsduken, som han
alltid begagnade, medan hans svarta bonjour, som han tydligen köpt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
