Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Visst tusan», sade kapten rättframt, »man måste naturligtvis
spela på börsen, för den pension, regeringen ger mig, svälter jag ihjäl på.»
Saccard, som hade fattat intresse för den unge mannen på grund
af hans modiga sätt att slå sig fram i lifvet, frågade honom, om det
gick bra med hans litterära sträfvanden.
Och ännu mera uppiggad berättade Jordan, huru han hade
slagit upp sina tarfliga bopålar i femte våningen af ett hus vid avenue
de Clichy; ty herrskapet Maugendre, som icke hyste stor tilltro till en
poet och som trodde sig ha gjort nog genom att ge sitt samtycke till
giftermålet, hade icke gett dem något under den förevändningen, att
deras dotter skulle efter dem få deras förmögenhet ograverad och
tillökad med besparingar. Nej, litteraturen födde inte sin man; han
hade gjort upp planen till en roman, men fick inte tid att skrifva den
och han hade med ifver slagit sig på tidningsarbete, där han raspade
ihop allt, som hörde till hans fack, och dessutom från krönikor ända till
rättegångs- och polissaker samt till och med smånotiser.
»Nåja», sade Saccard, »om jag får min stora affär i gång, kan jag
kanske komma att behöfva er. Kom då till mig.»
Han tog farväl och vek af bakom börsen. Där hörde man
omsider inte mera de aflägsna ropen, börsspelets skrän blef blott ett
obe-stämdt sorl, som drunknade i bullret från gatan. Äfven på denna
sida vimlade trappan af folk, men växelmäklarnas rum, hvars röda
tapeter man såg genom de höga fönstren, afskilde från stora salens
larm kolonaden, där de fina, de rika spekulanterna bekvämt slagit sig
ned i skuggan, somliga en och en, andra i grupper, och förvandlade den
vidsträckta, öppna pelargången till ett slags klubb i fria luften. Denna
börsens baksida vette åt den tvetydiga och förhållandevis litet
trafikerade rue Notre-Dame-des-Victoires, som helt och hållet upptogs
af vinkrogar, kaféer, ölstugor och krogar, som myllrade af sina
speciella kunder i underlig blandning.
Saccard hade stannat innanför staketet och såg upp till dörren,
som ledde till växelmäklarnas kabinett, då en lång räkel, som kom ut
från en krog, stack tvärs öfver gatan till Saccard och kom och bockade
sig mycket djupt.
»Åh, herr Saccard, har ni ingenting för mig att göra? Jag har
definitivt lämnat Credit mobilier och söker en plats.»
Jantrou var en för detta lärare från Bordeaux, som kommit till
Paris i följd af någon historia, som aldrig blifvit klar. Tvungen att
lämna universitetet, urspårad, men en vacker karl med svart skägg i
solfjädersform och skallig i förtid, men för resten beläst, intelligent
och med behagligt sätt, hade han vid tjuguåtta års ålder hamnat vid
börsen, hade släpat sig fram och suddat ner sig där som frimäklare
under tio år utan att förtjäna mera, än som behöfdes för hans laster.
Och nu, när han var totalt skallig och ängslades som en glädjeflicka,
då rynkorna i hennes ansikte börja att hota hennes näringsfång,
väntade han ständigt på det tillfälle, som skulle ge honom framgång och
rikedom.
Då Saccard såg honom så ödmjuk, tänkte han med bitterhet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
