Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i rummet bredvid. Under dessa komplicerade rörelser hade hon icke
tagit ögonen ifrån honom.
»Å», flåsade hon halfkväfd, »jag har aldrig förr sett den där herr
Saccard så noga . . . Yictor är en fullkomlig afbild af honom.»
Utan att först begripa något, tittade Busch på henne; men så gick
det plötsligt upp ett ljus för honom, och han kunde icke återhålla
en ed:
»Kors för fan, det är ju han! Jag visste väl, att jag någons t ädes
hade sett stilen förr!»
Och nu for han upp, stjälpte ut pappersbuntarna och fann tillsist
ett bref, som Saccard året förut hade skrifvit till honom för att be honom
om anstånd för ett fruntimmer, som icke kunde betala en skuld. Han
jämförde ifrigt stilen i reverserna med stilen i bref vet: det var alldeles
samma a och samma o, som med tiden hade blifvit ännu spetsigare, och
det fanns också fullkomlig likhet i de stora bokstäfverna.
»Det är han, det är han!» upprepade han. »Men hvarför har han
undertecknat med Sicardot, hvarför inte med Saccard?»
Men en oklar historia vaknade i hans minne om Saccards
antece-dentia, som en agent vid namn Larsonneau, som numera var miljonär,
hade berättat för honom: Huru Saccard hade dykt upp i Paris
omedelbart efter statskuppen, då han kom dit för att dra nytta af sin bror
Rougons växande inflytande, och hans fattigdom i förstone i Quartier
latins mörka gränder och sedan hans hastiga framgång, tack vare ett
tvetydigt äktenskap, sedan han hade haft den turen att få begrafva sin
första hustru. Under denne sin första svåra tid hade han bytt ut sitt
namn Rougon mot Saccard genom att helt enkelt förändra sin första
hustrus namn — hon hette nämligen Sicardot.
»Ja, ja, Sicardot, det kommer jag mycket väl ihåg», mumlade
Busch. »Han har varit nog fräck att teckna under reverserna med sin
hustrus namn. Säkert hade herrskapet uppgifvit detta namn, när de
flyttade till rue de la Harpe. Sedan vidtog den skojaren alla möjliga
åtgärder, så att han skulle kunna ge sig i väg vid minsta alarm. . .
Jaså, han var inte bara rädd om slantarna, han slog också omkull
flick-slinkor i trapporna! Det var dumt, det kan till sist spela honom ett
fult puts.»
»Tyst, tyst!» afbröt fru Méchain. »Nu ha vi honom, och det måste
man säga, att det finns en god Gud. Så skall jag då ändtligen få min
belöning för allt hvad jag har gjort för den stackars lilla Victor, som jag
ju håller af lika mycket ändå, fast han är en smutsgris. »^
Hon sken af belåtenhet, och de små ögonen tindrade i hennes feta,
flottiga anlete.
Men efter det första ifriga glädjeutbrottet Öfver den af en slump
funna, länge sökta lösningen på gåtan lugnade sig Busch vid närmare
eftertanke och skakade på hufvudet. Nog kunde Saccard, fast han för
närvarande var ruinerad, bli lämplig att pungslå; man kunde ha träffat
på någon mindre förmånlig barnafader. Men han skulle inte tappa
kuraget och han kunde minsann bita ifrån sig. Och så visste han säkert
inte själf, att han hade en son; han kunde ju förneka alltsammans trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
