- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
54

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dens alla folk skulle besegras af judarna, när de hade lagt beslag på all
världens rikedom, hvilket nog inte skulle dröja länge, eftersom man
lät dem fritt få breda ut sitt välde och man redan kunde i Paris se en
Gundermann, som hade rest sig en tron, hvilken både stod säkrare och
var mera respekterad än kejsarens.

När Saccard där uppe trädde in i det stora förrummet, ryggade han
tillbaka ett tag, då han såg rummet fullt af agenter, supplikanter, af
män och kvinnor, af en hel myllrande folkmassa. Särskildt agenterna
kappades om, hvilken som skulle komma in först, i den osannolika
förhoppningen om att få en order, ty den store bankiren hade sina egna
ombud, men redan det, att bli mottagen, var en ära, en rekommendation,
hvaröfver alla önskade att kunna skryta. Och väntan var heller
aldrig lång; de bägge kontors vaktmästarna hade intet annat att göra än
att ordna kön — en oändlig kö, som formligen galopperade genom
slagdörrarna. Och trots den stora mängden af besökande fördes Saccard
nästan strax in med strömmen.

Gundermanns arbetsrum var ett mycket stort rum, af hvilket han
tog upp bara en liten vrå längst in, nära det bortersta fönstret. Han
satt vid ett enkelt mahognyskrifbord, placeradt så, att han vände
ryggen mot ljuset och således hade ansiktet helt och hållet i skuggan. Han
steg upp klockan fem om morgonen, medan Paris ännu sof, och när
bortåt klockan nio lycksökame började att trängas i förrummet och
attackera hans dörr, då var hans dagsverke redan undangjordt. Midt
i rummet hade vid större skrifbord två af hans söner och en af mågarna
sina platser för att biträda honom, men de sutto sällan, utan rörde sig
fram och åter bland en svärm af biträden och tjänstemän, som kommo
och gingo. Detta var firmans inre förvaltning. Det var, som om hela
gatuvimlet hade rusat igenom detta rum och sökte upp honom,
härskaren, i hans anspråkslösa vrå, där han under timtal ända till frukosten
orubbligt lugn och butter, tog emot folk, ofta med en gest, ibland med
ett ord, om han ville visa sig mycket älskvärd.

Så snart Gundermann fick syn på Saccard, upplystes hans ansikte
af ett svagt, gäckande leende.

»Åh, är det ni, min kära vän! .. . Sitt ned ett ögonblick, ifall ni
har något att säga mig. Jag är genast disponibel.»

Sedan låtsade han glömma bort honom. Men Saccard blef icke
otålig, ty det roade honom att se på denna procession af agenter. Tio,
tjugu marscherade förbi. Af dem alla tog bankiren emot kurslistan
som de räckte honom med en bönfallande och vördnadsfull gest.
Ingenting gick upp emot hans tålamod, utom hans fullständiga
likgiltighet under denna skur af anbud.

Nu framträdde Massias med den muntra och ängsliga min, som
påminde om en hund, som fått stryk. Ibland blef han så illa mottagen,
att han skulle ha kunnat gråta däröfver. I dag var det visst slut med
ödmjukheten, ty han tillät sig en oväntad enträgenhet.

»Se, herr Gundermann, så lågt Mobilier står. . . Hur många skall
jag köpa?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free