Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gundermann tog icke emot kurslistan, men fäste sina gragröna
ögon på den unge mannen, som visade sig så familjär, och frågade sträft.
»Säg mig, min vän, tror ni, att det roar mig att ta emot er?»
Massias bleknade och svarade:
»Åh, herr Gundermann, det roar mig ännu mindre att hvarenda
morgon under tre månaders tid komma hit för ingenting.»
»Nå, så kom inte igen.»
Agenten bugade sig och drog sig tillbaka, sedan han med Saccard
hade växlat ett ursinnigt och förtvifladt ögonkast, som om han med
ens hade fått klart för sig, att han aldrig skulle kunna göra lycka.
Mycket bistert prutade Gundermann af åtti francs för en
pnvat-mäklare, hvilken han dagen förut hade gett en order och som för
resten sökte bestjäla honom. Så kom en antikvitetshandlande med en
emalj erad gulddosa från förra århundradet — en pjes, som var delvis
renoverad, hvilket knep bankiren genast fick väderkorn af. Därefter
ett par damer, den ena gammal med en riktig ugglenäsa, den andra ung,
mörk, mycket vacker: hemma hos sig ville de visa honom en byrå
å la Louis XY; men han sade tvärt nej till att komma och titta på den.
Dessutom kom en juvelerare med rubiner, ett par uppfinnare,
engelsmän, tyskar, italienare — alla språk, alla kön, medan strömmen af
firmans biträden, som gingo in och ut med telegrammer och för att få
papper underskrifna, blef allt talrikare, ju närmare börstimmen kom.
Men stojet och oväsendet steg till sin spets, när en liten gosse på
fem, sex år ridande på en käpp stormade in i salen under
trumpetstötar,’och omedelbart efter honom fick Saccard se ett par barn till, två
små flickor på tre år och åtta år, som trängdes vid farfars länstol, drogo
honom i armarna och hängde sig om hans hals, hvilket han helt fogligt
lät ske, under det att han kysste dem med den för juden karaktäristiska
kärleken till familjen, till den talrika afkomman, som utgör deras styrka.
Plötsligt tycktes han erinra sig Saccard.
»Åh, käre vän, förlåt mig; ni ser, att jag inte har ett ögonblick for
mig själf ... Nu skall ni vara god och säga mig ert ärende.»
Och han hade just börjat att höra på, då ett biträde, som hade fört
in en blond, högväxt herre, kom och hviskade ett namn i hans öra.
Han steg genast upp, men utan brådska och gick för att vid ett af de
andra fönstren hålla en konferens med den nämnda herrn, medan en
af hans söner fortfor att i hans ställe ta emot agenter och mäklare.
Trots sin tysta förargelse började Saccard att få en viss respekt
för Gundermann. Han kände igen den blonde herrn, som var
representant för en af stormakterna och som i Tuileriema, vid hofvet, var
mycket högdragen, men här bar hufvudet lindrigt nedböjdt och smålog
som en supplikant. Andra gånger var det högre ämbetsmän, sjalfva
kejsarens ministrar, som på detta sätt togos emot på stående fot har i
detta rum, som var lika allmänt som ett torg och fullt af barnsto].
Och där såg man bekräftelsen på denne mans universella kungamakt^
hans, hvilken hade sina egna ambassadörer vid alla världens hof, sina
konsuler i alla provinser, sina agenter i alla städer och fartyg på alla haf.
Han var ingalunda någon spekulant, någon äfventyrarnes främste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
