Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saccard böjde ned hufvudet och funderade.
»Ja bevars, om ni prompt håller på det.»
»Absolut! Utan Rougon ingenting alls; med Rougon allt hvad
ni vill.»
»Bra; jag går.»
Efter en kraftig handtryckning gick han, men den andre ropade
honom tillbaka.
»Om ni ser, att det finns någon utsikt för saken, så gå på återvägen
upp till markis de Bohain och till Sédille, säg dem, att jag är med och
bed dem att också vara med .. . Jag vill ha dem med.»
Saccard, som nu hade blott några steg hem till sig, skyndade dit
för att äta frukost. Han lät sedan åter hämta en droska, eftersom han
nu fick veta, att veterinären hade föreskrifvit, att hans egen häst icke
fick användas under tre å fyra dagar. Åter sköljde en störtskur gatan,
och han fick vänta mera än en kvart på vagnen, i hvilken han sprang
upp under ösregn, ropande:
»Till Lagstiftande kåren!»
När Saccard trädde in i försalen, hade han den turen att träffa
just sin deputerade. Han tog honom med sig in i en af de små
angränsande salongerna, där de fingo vara ensamma, tack vare den stora
upphetsning, som rådde i korridorerna i följd af en väntad attack på
regeringen för den mexikanska frågan. Oppositionen blef allt mera
farlig, en olycksvind började att blåsa upp, den kunde bli allt häftigare
och till sist sopa bort allt. Huret, som var bekymrad och ängslig för
hvad som komma skulle, förstod icke först, utan måste låta förklara för
sig ett par gånger, hvad det var för ett uppdrag, man ville, att han skulle
åtaga sig. Han blef yttermera förfärad.
»Åh, kära vän, hvad tänker ni på! Tala med Rougon just nu!
Han kommer att be mig dra för tusan, det är säkert!»
Men så gjorde sig oron för hans eget personliga intresse gällande.
Han hade sin tillvaro uteslutande genom den store mannen, hvilken han
hade att tacka för sin officiella kandidatur, sitt val, sin ställning som
ministerns passopp, hvilken lefde blott af de smulor, som föllo från hans
herres bord. Tack vare sportlerna och drickspengarna, som detta
yrke afkastade, hade han nu under ett par år ökat ut sina betydande
jordbesittningar i Calvados i den tanken att efter den stora
omstört-ningen som grandseigneur dra sig tillbaka dit. Han stora, sluga
bondansikte mulnade och uttryckte den knipa, hvari denna begäran
om hans intervention försatte honom, då han icke fick tid att göra klart
för sig, om han själf skulle få fördel eller skada däraf.
»Nej, nej, jag kan inte. Jag har ju meddelat er, hvad er bror
vill, och jag kan inte nu komma och ansätta honom igen. För tusan,
tänk en smula på mig! Han är inte alls beskedlig af sig, när man
förargar honom, och jag har ta mig sjutton inte lust att komma i
gluggen för er skull och själf förlora krediten.»
Saccard förstod, hur landet låg, och sökte nu blott visa Huret, att det
var miljoner att förtjäna genom grundandet af Universalbanken. I stora
drag, med sin glödande svada, som förvandlade en penningaffär till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
