Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen i Orienten. Ja, han till och med gaf efter för sin förmåga att berusa
sig af sin egen entusiasm, att kunna vinna en säker öfvertygelse om
framgång just genom sin brinnande åstundan att lyckas, och han yppade den
vanvettiga drömmen om påfvedömet i Jerusalem, han talade om
katolicismens slutliga triumf — påfven tronande på de heliga platserna,
behärskande världen, tillförsäkrad en kunglig budget tack vare
upprättandet af »Den heliga grafvens skattkammare.» Furstinnan, som egde
en brinnande, from tro, fattade intet intresse för det hela, förrän
Sac-card kom till den allra sista af sina planer, själfva kronan på verket,
hvars sagolika storslagenhet tjusade hennes otyglade fantasi, som
förmådde henne att kasta bort sin rikedom på välgörenhetsinrättningar
af en oerhörd och onyttig lyx. Katolikerna i Frankrike hade nyss
blif-vit djupt bedröfvade och uppretade öfver den konvention, som
kejsaren hade afslutit med konungen af Italien, och hvarigenom han förband
sig att med villkor af vissa garantier draga tillbaka den franska
truppstyrkan, som hade besatt Rom; detta var säkert precist detsamma som
att lämna ut Rom åt Italien; man såg redan, hur påfven kommeatt
förjagas, blefve bragt till armod och vid tiggarstafven ströke omkring i
städerna. Hvilken underbar lösning skulle det inte vara, om påfven åter
blefve öfverstepräst och konung i Jerusalem, uppsatt där på sin tron
och understödd af en bank, i hvilken alla kristna i hela världen skulle
anse det för en heder att vara aktieegare? Detta var en så skön tanke,
att furstinnan förklarade den vara århundradets största och väl värd att
hänföra en hvar rättsinnad människa med religiös känsla. Framgången
syntes henne säker — ja, den skulle bli rent af förkrossande. Hennes
aktning för ingeniör Hamelin växte, och hon behandlade honom ytterst
hänsynsfullt, sedan hon fått veta, att han visade fromhet i sitt lefverne.
Men hon vägrade alldeles bestämdt att vara med om företaget; hon
ämnade hålla den ed, hon hade svurit, att ge dessa miljoner tillbaka till de
fattiga utan att någonsin på dem ta en enda centime i ränta, ty hon ville,
att dessa pengar, som härflöto ur börsspelets orena källa, skulle försvinna,
sugas upp af de elända, likt ett förgiftadt vatten, som borde rinna bort.
Det argumentet, att de fattiga skulle dra fördel af spekulationen, rörde
henne icke, det till och med förtretade henne. Nej, nej, källan, vid
hvilken förbannelsen lådde, skulle torkas ut, hon hade ingen annan
uppgift i lifvet.
Saccard, som blef alldeles konsternerad, kunde icke på annat sätt
dra fördel af hennes sympati, än att han af henne utverkade ett
bemyndigande, som han dittills hade förgäfves bedt om. Han hade tänkt sig,
att så snart Universalbanken hade grundats, få lokal för den just här i
hotel d’Orviedo, åtminstone hade fru Caroline ingifvit honom den idén;
ty han, som hade större vyer, skulle ha velat genast ha ett eget palats.
Man skulle nu nöja sig med att lägga glastak öfver gården för att an vända
den som centralhall; man skulle inreda hela bottenvåningen, stallar
och vagnshus till kontor, i första våningen skulle Saccard afstå sin
salong, som skulle bli styrelsens samlingssal, samt sin matsal och sex
andra rum, hvilka också skulle anordnas till kontor; han skulle behålla
blott sitt sofrum och ett toalettrum, för öfrigt skulle han ju kunna ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
