Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Caroline hade åter börjat att skratta. Och samtalet
fortsattes i en ton af välvillig förtrolighet.
»Jag håller så mycket af min bror och jag håller af er själf mera,
än ni tror, och det skulle göra mig mycket ledsen, om jag såg, att ni
inläte er i tvetydiga affärer, som det till sist endast blir olycka och
be-dröfvelse af. . . Och eftersom vi nu kommit in på detta ämne,
spekulationer och börsspel, så är det något, jag har panisk förskräckelse för.
Jag var så glad, när jag hade läst i paragraf 8 i bolagsordningen, som
ni bad mig skrifva af, att alla kreditaffärer äro bolaget strängt
förbjudna. Det var ju att förbjuda börsspel, eller hur? Och nu har ni
tagit mig ur denna villa genom att göra narr af mig och säga mig, att
den paragrafen hade satts in bara för syns skull, endast var en stilistisk
formel, som alla bolag anse sig förpliktade att sätta dit, men som inte
någon rättar sig efter... Vet ni, hvad jag för min del skulle önska?
Jo, att ni i stället för dessa aktier, dessa femtitusen aktier, som ni
tänker släppa ut, i stället gåfve ut obligationer. Ja, som ni ser, är jag
mycket styf, sedan jag studerat lagboken: jag vet numera, att man
aldrig spekulerar i obligationer, att en obligationsinnehafvare är helt
enkelt en långifvare, som får så och så många procent på sina utlånta
pengar, utan att få någon andel af vinsten, medan däremot
aktie-egaren är en bolagsman, som har utsikt till både vinst och förlust. Säg
mig, hvarför inte ge ut obligationer? Det skulle göra mig så lugn, jag
skulle vara så lycklig!»
På skämt öfverdref hon den bönfallande tonen i sin begäran för att
dölja sin verkliga oro. Och Saccard svarade i samma tonart med
komisk ifver:
»Obligationer, obligationer! Aldrig! Hvad skulle obligationerna
tjäna till? Det är ju den döda materien. Men sök då att begripa,
att spekulationen, börsspelet — det är drifhjulet, själfva hjärtat i en
stor affär, sådan som vår. Det samlar blodet i små rännilar och
sänder ut det i floder åt alla håll, får till stånd en ofantlig
penningcirkulation, som är de stora företagens lifskraft. Därförutan blifva
de stora kapitalomsättningarna och de stora arbeten i civilisationens
tjänst, hvilka däraf äro en följd, absolut omöjliga. Det är som med
de anonyma bolagen — hur har man inte skrikit mot dem, hur har
man inte ideligen påstått, att de äro endast jobberi och skinneri. Det
verkliga förhållandet är, att utan dem skulle vi inte ha hvarken
järnvägar eller några af de andra modärna företagen, som ha omskapat
världen, ty ingen enskild förmögenhet skulle ha varit tillräcklig att
genomföra dem, liksom icke heller någon enskild individ eller ens
någon grupp af individer skulle ha velat stå den risken. Ja, risken —
däri ligger det och så äfven i målets storhet. Det måste vara en
omfattande plan, hvars storslagenhet gör intryck på fantasien; det måste
finnas utsikt till betydande vinst, ett lotteridrag, som tiodubblar
insatsen, så vida det inte uppslukar den. Då flamma passionerna
UPP> lifskraften strömmar till, alla komma med pengar, och man kan
dana om världen. Risken är frivillig, fördelad på en mängd personer.
Man förlorar, men man förtjänar också.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
