Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken med min dotter, och jag tror, att det är min plikt att ofvervinna
mina betänkligheter för att betrygga mina barns lycka.»
Och hon fortsatte; hon sade, att furstinnan hade talat med henne
om Universalbanken, som visserligen för profana ögon var en
kreditanstalt, lik alla andra sådana, men som i de invigdas ögon skulle fa en
förklaring för sin tillvaro, hvaremot invändning icke kunde göras, ett så
förtjänstfullt och högt mål, att det måste bringa äfven de mest ömtåliga
samveten till tystnad. Hon nämnde hvarken påfven eller Jerusalem,
det var sådant, som man inte sade högt, som man knappt hviskade de
troende emellan — den hemlighet, som tände allas hänförelse; men
hvarje hennes ord, hennes antydningar och förtäckta ordasätt gåfvo
uttryck åt en förhoppning och en tro, som inlade en nästan religiös glöd i
hennes tillit till den nya bankens framgång.
Saccard själf förvånades öfver hennes återhållna rörelse, som kom
hennes röst att darra. Hittills hade han talat om Jerusalem blott i en
yttring af extas, ty i grunden hyste han misstro till detta galna projekt.
Och hvad denna fromma dam, som kommit till honom med sin dotter, hade
i sin rörda stämning gjort, det sätt, hvarpå hon lät honom förstå, att
hon och alla de, som stodo henne nära, att hela den franska adeln skulle
tro och upptändas af hänförelse — detta slog honom med hfhg
förundran, det gaf lefvande verklighet åt hvad som hade varit blott en drom,
det vidgade ut hans verksamhetsfält i det oändliga. Det var således
sant, att här fanns en häfstång, med hvilken han skulle kunna sätta
hela världen i rörelse. Med sin hastiga uppfattning var han
ögonblickligt inne i situationen; han yttrade sig också i hemlighetsfulla ordalag
om detta slutmål, hvilket han skulle i hemlighet sträfva efter att nå;
och hans ord eldades, han kände sig fylld af tro — tron pa
förträffligheten af de möjligheter, som den af påfvedömet genomgångna krisen
lade i hans händer. Han hade den lyckliga förmågan att tro, nar hans
planers intresse kräfde det. # .
»Med ett ord, herr Saccard», fortsatte grefvmnan, »jag har
beslu-tit mig för en sak, för hvilken jag hittills haft motvilja ... Ja, den
tanken att göra pengar fruktbärande, att placera dem mot ränta har
aldrig fallit mig in: jag vet, att det är en gammalmodig uppfattning,
skrupler, som förefalla enfaldiga; men ni förstår nog, att det mte ar latt
att ofvervinna åsikter, som man har insupit med modersm] olken,
och jag har hyst den åsikten, att personer af vårt stånd skulle lefva
endast af jordens, af de stora egendomarnas afkastnmg... Men de stora
jordegendomarna, tyvärr...»
Hon rodnade lindrigt, ty nu måste hon tillstå den utarmade
belägenhet, som hon så ängsligt sökte att dölja.
»De stora jordegendomarna existera knappt längre... vi ha
biii-vit hårdt pröfvade... Nu ha vi bara en enda landtgård kvar.» ^
För att bespara henne att känna sig besvärad, ville Saccard visa sig
än mera älskvärd, och föll ifrigt in: _
»Ack, fru grefvinna, nu för tiden lefver icke längre någon ai jorden.
Det gamla sättet, att ha sin förmögenhet placerad i jordegendomar, ar
föråldradt; det har inte mera något berättigande. Det gjorde, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
