Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och anfådd; i sista minuten hade han kommit lös från ett
utskottssammanträde i kammaren. Han bad om ursäkt, och man slog sig ned i
fåtöljerna omkring bordet.
Ålderspresidenten, markis de Bohain, hade tagit plats på
ordförandestolen, en länstol, som var högre och mera förgyld än de andra. I
egenskap af verkställande direktör hade Saccard satt sig midt emot
honom. Och så snart markisen hade förklarat, att man skulle skrida
till att välja ordförande, reste Hamelin sig upp och undanbad sig att på
något sätt komma i åtanke därtill: han trodde sig veta, att flera af
herrarna hade tänkt på honom såsom ordförande, men han ville fästa
deras uppmärksamhet därpå, att han redan i morgon skulle resa till
Asien och att han dessutom var fullständigt oerfaren i afseende på
räkenskaper samt bank- och börsaffärer, att det, kort sagdt, var ett
ansvar, hvars tyngd han icke kunde påtaga sig. Saccard blef mycket
förvånad öfver hvad han hörde, ty ännu kvällen förut hade de varit
ense om saken. Han anade, att det var fru Carolines inflytande öfver
sin bror, som hade gjort sig gällande, ty han visste, att syskonen på
morgonen hade haft ett långt samtal med hvarandra. Då han emellertid icke
ville ha någon annan ordförande än Hamelin — någon själfständig
karl skulle kanske bli honom till besvär — tillät han sig att begära ordet
och förklarade, att denna post var först och främst en hederspost; att
det var nog, att ordföranden var närvarande vid de allmänna
bolagsstämmorna för att understödja styrelsens förslag och hålla de öfliga
talen. För resten skulle man välja en vice-ordförande, hvilken skulle
underteckna papperen. Och hvad för öfrigt beträffade den rent
tekniska delen: räkenskaperna, börsen och de tusen inre detaljerna i en
stor kreditanstalt, så skulle ju han, Saccard, vara där såsom
verkställande direktör, tillsatt enkom för det ändamålet. Dessa skäl föreföllo
mycket antagliga, men Hamelin stretade emot ännu en god stund;
både Daigremont och Hubert måste själf va utveckla den största
enträgenhet. Markis de Bohain satt där i oberördt majestät. Slutligen gaf
ingeniören med sig och utsågs till ordförande; till vice-ordförande
valdes en obscur herre, en agronom och för detta statsråd, vicomte de
Robin-Chagot, en beskedlig och gnidig herre, en utmärkt
namnteck-ningsmaskin. Sekreteraren togs utom styrelsens krets, bland bankens
kontorspersonal. Och enär nu mörkret bröt in i det stora, högtidliga
rummet liksom en grönaktig skugga af oändlig melankoli, tyckte de,
att det var godt och tillräckligt, hvad de hade uträttat. Man åtskildes,
sedan man hade bestämt sammanträdena till två i månaden, ett
styrelseutskott den 15 och hela styrelsen den 30:de.
Saccard och Hamelin följdes åt upp i ritsalen, där fru Caroline
väntade på dem. Af broderns förlägenhet insåg hon genast, att han åter
hade i sin svaghet gett vika, och ett ögonblick blef hon mycket
förargad.
»Ja, men det är ju inte förnuft i detta!» utbrast Saccard.
»Betänk, att ordföranden får 30,000 francs om året, och att detta belopp
fördubblas, när våra affärer få större omfattning. Ni är verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
