Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
god tid för att se sig om och prata. För resten spelade han icke öppet,
men gick dit som till en själfskrifven mötesplats, där han var viss om
att träffa sin banks kunder. Emellertid röjde sig redan hans inflytande,
han hade kommit tillbaka som segrare, som en solid man, hvilken
numera stödde sig på verkliga miljoner. Och afundsmännen sänkte
rösten, medan de sågo på honom och hviskade underbara rykten om
honom och förutsade, att han skulle komma att intaga den mest
dominerande ställningen. Bortåt klockan half fyra var han alltid tillbaka
på banken och tog itu med det ledsamma görat med namnunderskrifter,
hvarvid han gaf befallningar och svar samt ordnade affärer ledigt och
obesväradt, allt under det att han fortfor att skrifva under. Ända
till klockan sex tog han fortfarande emot besök, afslutade dagens
göro-mål och förberedde morgondagens. Och när han sedan åter gick upp
till fru Caroline, var det för en ännu rikligare måltid än på förmiddagen:
fina fiskrätter och framför allt vildt med mycket omväxlande vinsorter:
bourgogne, bordeaux, champagne, allteftersom han tyckte sig ha väl
användt dagen.
»Kom nu och säg, att jag inte är snäll och förståndig!» utropade
han ibland skrattande. »I stället för att ränna efter fruntimmer,
klubbar och teatrar, lefver jag hemma hos er som en riktigt hygglig borgare
... Det måste ni skrifva om till er bror för att lugna honom.»
Men han var nog inte så förståndig, som han påstod, ty vid denna
tid hade han ett svärmeri för en liten sångerska vid Bouffes, och han
hade till och med en dag i sin tur glömt sig kvar hos Germaine Coeur,
men till föga glädje. Det verkliga förhållandet var, att han om
kvällarna sjönk ihop af trötthet. Han lefde för öfrigt i en sådan ängslig
åtrå efter framgång, att hans öfriga begär slumrade, som om de hade
förtvinat och domnat bort, så länge han icke kände sig som segerherre
och obestridlig herre öfver lyckan.
»Bah!» svarade fru Caroline muntert», min bror har alltid varit
så sedesam, att han inte finner något förtjänstfullt i dylikt, det är för
honom helt naturligt. Jag skref i går till honom, att ni har bestämt
er för att icke låta förgylla om sessionssalen; det skall glädja honom
mycket mera.»
En ganska kall eftermiddag i november lämnade man henne ett
visitkort och sade henne, att den besökande mycket ifrigt anhöll om att
få träffa henne. På det smutsiga kortet stod i simpelt tryck namnet
Busch. Det namnet var henne obekant, men hon sade till att visa honom
dit upp till henne i hennes brors arbetsrum, där hon tog emot honom.
Busch hade nu gett sig till tåls under nära ett halft år utan att
begagna sig af den märkvärdiga upptäckten af en oäkta son till Saccard,
och detta hade han gjort af det skäl, som han genast hade förstått,
nämligen att det skulle vara ett mycket skralt resultat, att endast pressa
ut af honom de sexhundra francs, på hvilka han hade gett modern
reverser, samt att det skulle bli ytterst svårt att få Saccrad att gå in på att
ge mera — en skälig summa af några tusen francs. En änkling, fri
från alla band och som inte alls var rädd för skandal — hur skulle man
kunna skrämma upp honom och få honom att betala ut pengar för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
