Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ju i det förfärliga lifvet här i Paris kan vara ursäktligt. Men herr
Saccard kunde ha misstagit sig om motiven till, att jag blandat mig i
saken, inte sant? Och då fick jag den idéen, att först söka träffa er
för att helt och hållet öfverlämna åt er, huru man härvidlag bör gå till
väga, då jag vet, hvilket intresse ni hyser för herr Saccard. . . Seså,
nu vet ni vår hemlighet; tycker ni, att jag skall vänta på honom och
redan denna dag säga honom allt?»
Fru Caroline visade en tilltagande sinnesrörelse.
» Nej nej, längre fram.»
Men hon visste icke själf, hvad hon skulle göra med detta
besynnerliga förtroende. Busch fortfor att noga studera uttrycket i hennes
ansikte, förtjust öfver hennes ytterliga känslighet, som alldeles
öfver-lämnade henne i hans händer, och nu hade han sin plan färdig, säker om
att kunna af henne utpressa mera, än Saccard någonsin skulle ha gifvit.
»Ja se», mumlade han, »det måste göras något nu.»
»Nåväl, jag skall gå . . . ja, jag skall gå till det där kvarteret och
söka upp fru Méchain och barnet. . . Det är bäst, allra bäst, att jag först
tar reda på saken.»
Hon tänkte högt; hon hade bestämt sig för att göra en noggrann
undersökning, innan hon sade något till barnets far; om hon hade
blif-vit säker på saken, då först var det tid att underrätta honom. Det
var ju hennes uppgift att vaka öfver hans och husets lugn.
»Olyckligtvis brådskar det», återtog Busch, som småningom fick
henne dit han ville, »den stackars pojken har det svårt. Han lefver i
afskyvärda förhållanden.»
Hon reste på sig.
»Jag tar bara på mig hatten och ger mig genast i väg dit.»
Han måste nu också stiga upp och sade helt nonchalant:
»Det är inte värdt, att jag säger er något om den lilla räkning, som
måste göras upp. Naturligtvis har barnet vållat utgifter, och i moderns
lifstid lånades det också pengar... Jag känner inte så noga till det;
jag har inte velat lägga mig i saken. Alla papper finnas hos fru
Mechain »
»Det är bra, jag får väl då se dem.»
Han tycktes själf bli rörd.
»Ack, min fru, om ni visste, hvilka underligheter jag får se i mina
affärer! De mest hederliga människor få ofta lida för sina passioner
eller — ännu sorgligare — för sina föräldrars. Jag skulle kunna anföra
ett exempel: era stackars grannar, grefvinnan de Beauvilliers ...»
Han gick hastigt fram till ett af fönstren och kastade häftigt
nyfikna blickar ned i grann trädgården. Sannolikt hade han, ända från
det att han kom in, lurat på tillfälle till detta spioneri, ty han ville
gärna få en öfverblick öfver stridsfältet. Han hade gissat fullkomligt
rätt hvad beträffade den förbindelse å 10,000 francs, som grefven hade
lämnat till Léonie Cron. De upplysningar, han hade fått från Vendome,
hade bekräftat, hvad han förut hade anat: flickan hade blifvit förförd
af grefven, vid grefvens död stod hon utan en enda sou med endast
denna onyttiga papperslapp och hade till sist lämnat den som pant för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
