- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
97

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under alltsammans gömdes samma smuts, låg icke då hela civilisationen
i förmågan att känna behagligt och lefva godt?

»Ack, min Gud, det är en hel historia. Jag tror, att jag handlar rätt,
som jag talar om den för er .. . Dessutom är jag tvungen, ni måste
hjälpa mig.»

Maxime hörde på henne, först på stående fot, sedan satte han
sig, riktigt knäsvag af häpenhet. Och då hon hade slutat, utbrast han:

»Hvad för något, jag är inte ende sonen! Här kommer en
förfärlig liten bror oförmodadt nedramlande öfver mig.»

Hon trodde, att han tänkte på sakens ekonomiska sida och gjorde
någon häntydan i fråga om arfvet.

»Ah, arfvet efter pappa!»

Han gjorde en ironiskt bekymmerslös gest, hvars betydelse hon
icke förstod. Hvad för slag, hvad menade han? Trodde han inte på
sin fars stora begåfning och på hans säkra framgång?

»Nej, nej, jag har mitt klart och behöfver inte någon människa
. . . Men jag tycker bara, att detta är alltför galet, jag kan inte låta
bli att skratta åt det . . . Men i själfva verket gör jag en konst i alltihop.»

Han steg upp och gick in i toalettrummet, men kom strax ut igen
med något, hvarmed han satte sig att helt sakta polera sina naglar.

»Nå, hvad tänker ni nu göra med ert vidunder? Man kan ju inte
sätta in honom på bastiljen som »järnmasken».

Hon talade om Méchains räkningar och gjorde reda för sin plan att
ta in Victor i arbetshemmet, och bad honom om att få låna 2,000 francs.

»Jag vill inte, att er far ännu skall få veta något och jag har bara
er att vända mig till; ni måste vara god och försträcka mig detta belopp.»

Men han sade tvärt nej.

»Åt pappa — aldrig i lifvet! Inte en sou! . . . Jag har svurit på,
att om pappa behöfde en sou till bropengar, skulle jag inte låna honom
den . . . Ser ni, det finns dumheter, som är alldeles för dumma, och jag
har inte lust att göra mig löjlig.»

Hon såg åter på honom,förvirrad af de fula saker, han insinuerade.
I detta febrilt ifriga ögonblick hade hon verkligen hvarken lust eller
tid att låta honom prata mera.

»Nå än mig då? » återtog hon ifrigt. »Vill ni låna mig dessa 2,000
francs? »

»Er, fru Caroline, er ... .

Han fortsatte att polera sina naglar med en elegant och behändig
rörelse af handen, allt under det han tittade på henne med sina ljusa
ögon, som trängde ända till kvinnornas hjärterötter.

»Åt er? Ja gärna, det vill jag visst... Ni är godtrogen . .. men
ni skall nog laga, att jag får igen dem.»

När han sedan hade tagit fram de båda sedlarna och lämnat dem
till henne, fattade han båda hennes händer och höll dem ett ögonblick
i sina med en gladt vänskaplig min som en styfson, som har sympati
för sin styfmor.

»Ni gör er höga föreställningar om pappa, ni.. . Nej, neka inte till
det, jag frågar er inte om hvad som är er ensak. Kvinnor — ja, det

7 Zola, Pengar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free