Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om ni visste, fru grefvinna, ur hvilket helvete jag har hämtat
honom! Jag anbefaller honom åt er välvilja, liksom jag har anbefallt
honom hos alla dessa damer och alla dessa herrar.»
»Har han föräldrar? Känner ni dem? »
»Nej, hans mor är död.. . Han har nu endast mig.»
»Stackars gosse! . .. Ack, så mycket elände!»
Under tiden tog Victor icke ögonen från marmeladskifvorna,
hans blickar lyste af vild lystnad, och från marmeladen, som knifven
bredde på brödet, gled den uppåt till Alices hvita, fina händer, till
hennes alltför smala hals, öfver hela hennes spensliga ungmöfigur, som
trånade bort i fåfäng väntan på äktenskap. Om han hade varit ensam
med henne, skulle han med en duktig stöt i magen med hufvudet
kommit henne att ramla emot väggen och tagit brödskifvorna ifrån henne.
Den unga flickan hade märkt hans glupska blickar och sedan hon
växlat ett frågande ögonkast med nunnan, sade hon;
»Är du hungrig, min lilla vän?»
»Ja.»
»Och du tycker inte illa om marmelad.»
»Nej.»
»Då skulle du kanske vilja, att jag bredde på ett par brödskifvor,
som du skulle få äta, sedan du badat?»
»Ja.»
»Mycket marmelad på litet bröd, eller hur?»
»J a.»
Hon skrattade och skämtade, men han stod allvarsam och gapade,
och hans lystna blickar slukade både henne och hennes godsaker.
I detta ögonblick hördes glädjerop och ett häftigt stim nere ifrån
gossarnas lekplan; klockan var fyra, hvadan rasten började.
Verkstadsrummen blefva tomma; barnen hade en halftimme för att äta
afton-vard och räta på benen. Fru Caroline förde gossen fram till ett fönster
och sade till honom:
»Ser du, om man arbetar, får man också leka .. . Tycker du om att
arbeta? »
»Nej.»
»Men att leka, det tycker du om?»
| »Ja.»
»Nå, om du vill leka, så måste du arbeta . . . Allt det här reder nog
ut sig, och du skall vara förståndig, det är jag viss om.»
Han svarade icke. En glädjerodnad hade flugit öfver hans ansikte,
då han såg sina lössläpp ta kamrater där nere, hur de hoppade och skreko;
men så vände hans blickar tillbaka till de påbredda brödskifvorna,
som den unga flickan hade ställt på en tallrik. Ja, frihet, njutning
alltid — det var det enda han ville. Hans bad var nu färdigt, och
han fördes dit.
»Det där är en liten herre, som det inte blir lätt att handskas
med», sade nunnan saktmodigt. »Jag litar inte på sådana, som äro
sneda i ansiktet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
