Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan skäms för — dem förstår ni väl, att jag inte mycket frågar efter,
dem må jag gärna förlora.»
»Just de pengarna skola växa och ge er miljoner», skämtade
Sac-card i sin tur. »Ingenting ger en sådan vinst som stulna pengar ...
Inom åtta dagar, det skall ni få se, stiger kursen!»
Och Hamelin, som hade måst uppskjuta sin afresa, fick till sin
förvåning bevittna en hastig stegring af Universalbankens aktier. Vid
terminsuppgörelsen den sista maj gick kursen upp till öfver 700 francs.
Det var det vanliga resultatet af kapitalets ökning; hvarje ny emission
sätter alltid fart i kursen en tid bortåt. Men stegringen berodde också
på den verkliga betydenheten af de stora företag, som banken skulle
sätta i gång. Och stora, gula affischer, uppklistrade i hela Paris,
med tillkännagifvande om det nära förestående bearbetandet af
silf-vergrufvorna på Karmel gjorde folk alldeles yra i hufvudet, väckte en
lidelse, som växte, tills den rusade iväg med all besinning och allt
förnuft. Marken var beredd; kejsardömets jordmån, som bestod af
jäsande rester af allt möjligt och upphettades af lidelsefulla begär,
var ytterst gynnsam för dessa den vansinniga spekulationens osunda
skott, som hvart tionde och femtonde år förgifta hela börsen och lämna
efter sig endast ruin och död. Tvetydiga bolag sköto redan upp som
svampar. Och i den svindel, som grep den stora mängden, bland de
andra präktiga affärer, som bjödo ut sig i vimlet, satte sig nu
Universalbanken i gång, en väldig maskin, som skulle blända och förkrossa
alla och hvilken hänsynslösa händer eldade på, tills den exploderade.
När brodern hade rest tillbaka till Orienten, blef fru Caroline åter
ensam med Saccard och de återtogo då sitt intima, nästan äktenskapliga
samlif. Hon ville fortfarande sköta om hans hus och som trogen
husföreståndarinna förmå honom att göra besparingar, fastän
förmögenhetsförhållandena hade förändrats för dem båda två. Med sitt jämna
och lugna, alltid glada lynne kände hon sig orolig endast för en enda
sak: Victor. Hennes samvete var ej alldeles lugnt, hon var oviss, om
hon borde längre för fadern förhemliga tillvaron af hans son. I arbets
-hemmet var man mycket missnöjd med denne sistnämnde, som
uppförde sig mycket vildt. När de sex månadernas pröfningstid var förbi,
skulle hon då komma fram med detta lilla vidunder, innan man hade
kunnat ta bukt på hans fel? Det var henne ofta en verklig pina.
En kväll var det nära däran, att hon hade talat om allt. Saccard,
som var förtviflad öfver Universalbankens futtiga lokaler, hade nu
förmått styrelsen att hyra bottenvåningen i huset bredvid, för att öka till
kontorslokalerna, medan han väntade på, att den stund skulle komma,
då han skulle våga att föreslå uppförandet af den praktbyggnad, han
hade drömt sig. Nu lät han åter ta upp dörrar och bryta ned väggar.
När hon en gång kom hem från boulevard Bineaud, förtviflad öfver
Victors elakhet — han hade nästan bitit örat af en kamrat bad hon
Saccard gå med henne dit upp.
»Jag har något att säga er, kära vän.»
Men när de väl hade kommit dit upp och när hon såg honom — med
den ena axeln hvit af murbruk Jfrig och förtjust öfver en ny idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
