Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörande utvidgningsarbetet, hvilken han nyss hade fått, nämligen att
lägga glastak öfver granngården, då hade hon icke längre mod att väcka
hans bestörtning genom den beklagliga hemligheten. Nej, ännu skulle
hon vänta, den gemena lymmeln skulle väl bättra sig. Inför andras smärta
var hon alltid svag.
»Jo, min vän, det var om den där gården: jag hade fått alldeles
samma idé som ni.»
VI.
»Hoppet» — så hette den ultrakatolska tidning, som Saccard i dess
knipa hade på Jantrous förslag köpt för att arbeta på att sätta fart i
Universalbanken. Dess lokaler lågo vid rue Saint Joseph i en gammal
mörk och fuktig byggnad, där de upptogo våningen en trappa upp längst
in på gården. Från tamburen, där gasen ständigt brann, utgick en
lång korridor; till vänster om denna låg Jantrous, redaktörens, rum
och sedan ett rum, som Saccard hade förbehållit för sig själf, medan
däremot till höger lågo redaktionens gemensamma, stora rum och
redaktionssekreterarens rum samt andra rum, afsedda till diverse ändamål.
På andra sidan om förstugan voro lokaler för expeditionen och
kassan, som genom en korridor bakom trappan stod i förbindelse med
redaktionen.
Denna dag satt Jordan i det gemensamma redaktionsrummet och
höll på att af sluta en artikel. Han hade gått dit upp i god tid för att
icke bli störd. När klockan slog fyra, steg han upp och gick ut till
De-joie, vaktmästaren, som trots den strålande junidagen utomhus satt
här och vid en stor gaslåga ifrigt läste börsrapporten, som bars
dit och som han först studerade.
»Säg, Dejoie, var det herr Jantrou, som kom nyss?»
»Ja.»
Den unge mannen tvekade och kände sig lite illa till mods, så att
han dröjde några ögonblick. Under den första svåra tiden af hans
lyckliga äktenskap hade gamla skulder förfallit, och fast han haft den turen
att träffa på denna tidning, som tog emot hans artiklar, hade han
dock en tid lidit af svår penningknipa, så mycket mera som hans lön hade
belagts med kvarstad, och han i dag måste betala en växel, om han ville
undgå, att hans lilla möblemang skulle bli såldt. Han hade redan
ett par gånger förgäfves bedt redaktören om förskott, men denne hade
vägrat under förevändning af kvarstaden.
Emellertid fattade han nu sitt beslut och gick fram till dörren,
hvarvid vaktmästaren föll in:
»Herr Jantrou är inte ensam.»
»Jaså.. . Hvem är hos honom?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
