Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag har gått hit för att tala med dig härom ... Jag ämnar vända mig
till mina föräldrar.»
Det ville han absolut icke.
»Nej, nej, aldrig! Du vet, att jag inte vill ha dem att tacka för
något.»
Herrskapet Maugendre voro visserligen mycket hyggliga, men han
kunde inte förgäta deras kyliga beteende, då herr Maugendre efter sin fars
själfmord, då allt gick öfver ända för honom, hade gett sitt samtycke till
sin dotters långt för detta påtänkta giftermål endast på grund af
dotterns bestämda vilja, hvarvid de vidtogo sårande
försiktighetsåtgärder gent emot honom — däribland att icke ge dem en enda sou,
öfver-tygade om, att en, som skref i tidningarna, nödvändigt måste göra af
med alltsammans. I framtiden skulle dottern få ärfva dem. Och
bägge de unga, hon lika mycket som han, hade hittills satt sin ära i att
dö af hunger, hellre än att be de gamla om någonting utöfver den
måltid, som de intogo hos föräldrarna en gång i veckan, nämligen hvarje
söndags middag.
»Jag försäkrar dig», tog hon åter vid, »att vår försynthet är
löjlig, ty de ha ju inte något annat barn än mig, och alltsammans skall
ju tillfalla mig en gång. Pappa går omkring och upprepar för hvem
som vill höra på, att han på sin presenningsaffär i Vilette har
förtjänat ett kapital, som ger honom 15,000 francs i ränta; och dessutom ha
de sitt lilla fina hus med den vackra trädgården, där de nu ha slagit sig
till ro . . . Det är dumt af oss att gå och dras med så mycket svårigheter,
när de ha öfverflöd på allt. I grunden ha de ju aldrig varit elaka . . .
Ja, nu ger jag mig åstad till dem. Jag måste väl vara dig till gagn i
något, du kan ju inte dra hela lasset», tilläde hon muntert och gaf honom
en kyss.
Han gaf med sig, och de kommo öfverens om, att hon genast skulle
fara upp till Batignolles, där hennes föräldrar bodde vid rue Legendre
och komma tillbaka med pengar, så att de kunde försöka att få betala
ännu samma kväll. Och när han följde henne ut till trappan, lika
uppskakad, som om hon skulle ha gått en stor fara till mötes, måste de dra sig
undan åt sidan för att låta Huret, som nu ändtligen kom, passera förbi.
När Jordan återvände in i redaktionsrummet för att afsluta sin
uppsats, hörde han en häftig ordväxling från Jantrous rum.
Saccard, som för tillfället hade makten, hade åter blifvit husbonde
och ville bli åtlydd, ty han visste, att han hade dem alla i sin hand
genom hoppet om vinst och fruktan för förlust i det parti om stora
summor, hvilket han spelade med dem.
»Nå, se där är ni då ändtligen», utropade han, när han fick syn på
Huret. »Har det varit för att till den store mannen öfverlämna er
artikel i glas och ram, som ni har dröjt så länge i kammaren? ... Jag har
fått alldeles nog af den rökelse, hvarmed ni gör hans excellens yr i
huf-vudet, och jag har väntat på er för att få säga er, att nu skall det vara
slut på detta och att ni måste för framtiden bjuda oss på något annat.»
Huret såg häpen på Jantrou, men denne, som var fast besluten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
