Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Caroline rodnade, hon steg upp och tänkte visa ut honom. Men
han gaf henne inte tid till det, utan fortsatte mera högröstadt:
xKanske frun skulle vilja veta, hvart herr Saccard går mellan
klockan fyra och sex, två å tre gånger i veckan, när han är säker om att
träffa damen ensam ...»
Hon hade med ens blifvit mycket blek, allt hennes blod strömmade
till hjärtat. Men en häftig gest sökte hon att tysta ned honom och få
honom att tiga med det, som hon nu i ett par månader hade sökt undgå
att få reda på.
»Jag förbjuder er att. , .»
Men han öfverröstade henne.
»Det är fru baronessan Sandorff . . . Herr Delcambre håller henne
och för att ogeneradt träffa henne har han hyrt en liten våning på nedre
botten vid rue Caumartin, nästan i hörnet af rue Saint-Nicolas, i ett hus,
där det finns en frukthandel. . . Och herr Saccard skyndar dit, så snart
den andre hunnit undan ...»
Hon hade räckt ut handen efter klocksträngen, för att man skulle
komma och köra ut mannen, men han skulle säkert ha fortsatt i
betjäningens närvaro.
»Jag har en liten väninna där i huset, Clarisse, kammarjungfrun,
och hon har sett dem tillsammans, sett en hel del snuskiga saker ...»
»Tig, eländige ... Se här era femton francs!»
Och med en åtbörd af outsägligt förakt räckte hon honom pengarna,
ty hon förstod, att detta var det enda sättet att få honom att gå. Han
blef genast höflig.
»Jag vill bara fruns bästa .. . Det är huset, där det finns en
frukthandel. Trappan längst in på gården. Det är i dag torsdag klockan
fyra, om frun vill öfverraska dem ...»
Utan att säga ett ljud och alldeles blek, sköt hon honom mot dörren.
»Så mycket hellre som frun i dag skulle få vara med om något
riktigt lifvadt. . . Inte vill Clarisse stanna i en dylik lokal. Och när man
har haft att göra med så hyggligt herrskap, så lämnar man ju ett litet
minne efter sig. Eller hur? Adjö, frun.»
Ändtligen var han borta. Fru Caroline stod några ögonblick
orörlig; hon förstod, att ett dylikt uppträde hotade Saccard. Men så sjönk
hon tillintetgjord med en kvidande suck ihop öfver sitt arbetsbord, och
tårarna, som så länge hotat att kväfva henne, bröto fram.
Den omtalade Clarisse, en mager, ljushårig flicka, hade helt enkelt
förrådt sin matmor genom att erbjuda Delcambre att skaffa honom
tillfälle att öfverraska sin älskarinna tillsammans med en annan man i
just den lägenhet, som han själf betalade. Hon hade först begärt
femhundra francs; men som han var mycket snål, måste hon låta
sig nöja med tvåhundra, som skulle betalas i det ögonblick, då hon
öppnade sängkammardörren för honom. Hon bodde i lägenheten vid rue
Caumartin och hade sin sofplats i en liten kammare innanför
toalettrummet. Baronessan tog henne i sin tjänst, emedan hon fann detta
behagligare än att anlita portvaktsfruns hjälp; då hon ingenting hade att göra,
annat än när hennes matmor kom till sina möten, lefde hon ett sysslo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
