Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädsel, under det han ideligen slungade den ena speglosan efter den
andra, hela störtsjöar, emot Delcambre, och när han hade fått rocken
på sig, ropade han för att få ett slut på det här:
»Clarisse, kom hit! . . . öppna dörrarna och slå upp fönstren, så
att hela huset och hela gatan må få höra på! . . . Herr
generalproku-ratorn vill, att folk skall få veta, att han är här, och det skall jag lagfe,
att man får!»
Delcambre bleknade och ryckte baklänges, när han såg Saccard gå
fram till ett af fönstren, liksom ämnade han slå upp det. Den
förfärliga karlen, som inte alls frågade efter skandalen, var mycket väl i
stånd att sätta sin hotelse i verket.
»Åh, du rackare, rackare», mumlade Delcambre. »Ni passa bra
ihop, du och den här slinkan. Behåll henne!»
»Rätt så ge er i väg! Här behöfs ni inte. Nu skola åtminstone
hennes räkningar bli betalda och hon skall inte behöfva gråta efter
pengar ... Var så god, får det vara en slant till en omnibuspolett?»
Vid denna förolämpning stannade Delcambre ett ögonblick på
toalettrummets tröskel. Hans hållning hade återtagit sin stelhet, hans
ansikte var åter blekt med samma strama veck som vanligt. Han
sträckte upp armen och svor högtidligt:
»Jag svär, att ni skall få umgälla det här . . . Åh, jag skall nog
hitta er — akta er!»
Så gick han. Genast hörde man, hur kammarjungfrun skyndade
ut hack i häl efter honom; hon kilade sin väg för att undvika någon
förklaring, helt förnöjd vid tanken på det goda skämtet.
Saccard stampade och var fortfarande upphetsad. Han gick och
stängde dörrarna, så kom han tillbaka in i sängkammaren, där
baro-nessan fortfarande satt fastnaglad vid stolen. Han gick fram och åter
med stora steg, kastade in en brand, som höll på att ramla ut ur
kaminen, och när han nu märkte att hon fortfarande satt där i sin kuriösa
habit, som föga skylde henne, visade han sig mycket korrekt och städad.
»Kläd på er, kära vän . . . Och oroa er inte. Det är ju galet, men
det gör ingenting, ingenting alls ... Vi träffas ju här i öfvermorgon för
att komma öfverens om, hur vi skola ställa det. Nu måste jag ge
mig af, jag skall träffa Huret.»
Då hon började att klä på sig, ropade han till henne från tamburen:
»Gör inga dumheter, ifall ni köper italienare — tag dem inte utan
premie.»
Just medan detta timade, satt fru Caroline med hufvudet lutadt
mot sitt arbetsbord och storgrät. Kuskens brutala meddelande, detta
förräderi af Saccard, som hon icke längre kunde betvifla, väckte till
lif hos henne alla dessa misstankar, alla farhågor, som hon hade velat
begrafva. Och nu kände hon bittra själfförebråelser Öfver det
lugnande bref, som hon hade skrifvit till sin bror efter senaste
bolagsstämman; ty sedan svartsjukan åter hade öppnat hennes ögon och öron,
visste hon, att oegentligheterna fortsattes och alltjämt förvärrades!
Så till exempel hade Sabatanis konto vuxit, konsortiet spelade högre
och högre under denna bulvans täckmantel, för att icke nämna de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
