Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hög, för att gömma dem i källaren. Nej, om han vill se dem välla fram
från alla håll, om han öser dem ur alla möjliga källor, så är det för att
leda dem till sig i strömmar, för att han älskar alla de njutningar, man
kan hämta af dem, lyx, nöje, makt. .. Nå, än se’n! Det ligger i blodet.
Han skulle sälja oss allasammans, mig, er, hvem som hälst, ifall han kunde
det. Och detta allt helt omedvetet och öfverlägset, ty han är sannerligen
miljonernas skald, till den grad vansinnig och skurkaktig gör
penningen honom — ja, till en skurk i stor stil.
Detta var just hvad fru Caroline hade insett, hon nickade
instämmande, medan hon hörde på Maxime. Åh, pengarna, dessa pengar,
som förskämde, som förgiftade allt, som förtorkade själen, all godhet,
all ömhet, all kärlek till andra människor! Penningen ensam var den
stora brottslingen, anstiftaren af alla grymheter, af all mänsklig
gemenhet ! I detta ögonblick afskydde hon den, förbannade den, så
upprördes hennes kvinnligt ädla rättskänsla af harm. Om hon hade
kunnat det, skulle hon med en enda åtbörd ha gjort alla penningar i världen
till intet, satt hälen på det onda för att krossa det, för att rädda det
sunda och det goda på jorden.
»Och er far gifte om sig,» upprepade hon efter en stunds tystnad
i långsam och besvärad ton: vissa obestämda minnen började att vakna.
Hvem hade väl för henne antydt något om denna sak? Det kunde
hon inte säga, men helt visst var det någon kvinna, någon bekant under
den första tiden hon bodde vid rue Saint-Lazare, då den nye hyresgästen
hade slagit sig ned i våningen inunder. Hade det inte nämnts något
om ett giftermål för pengar, om något skamligt köp? Och hade inte
sedan brottet helt lugnt trädt in i familjen, tolererats och florerat där
— ett otäckt äktenskapsbrott, som närmade sig blodskam? ^
»Renée», upprepade Maxime helt tyst och liksom mot sin egen
vilja, »var endast några få år äldre än jag . ..»
Han hade höjt på hufvudet, han såg på fru Caroline och af en
plötslig ingifvelse, af ett omotiveradt förtroende till denna kvinna, som
föreföll honom så sund och så förståndig och snäll, berättade han hela
det förflutna, icke i sammanhängande följd, men bitvis, i ofullständiga,
liksom ofrivilliga bekännelser, hvilka hon kunde foga tillsammans. Var
det ett gammalt groll mot fadern, åt hvilket han på detta sätt gaf luft,
denna rivalitet, som hade funnit-s dem emellan och som än i dag gjorde
dem främmande för hvarandra, utan några gemensamma intressen?
Han anklagade honom icke, han tycktes icke kunna hysa någon vrede,
men hans korta skratt lät hånfullt, han talade om dessa styggelser
med elak och lömsk glädje öfver att få stänka ned fadern genom att
röra i denna smuts.
Och så fick fru Caroline reda på hela den förfärliga historien: att
Saccard hade sålt sitt namn och för pengar gift sig med en förförd flicka, att
han genom sina pengar, sitt galna och öfverdådiga lif till sist alldeles
fördärfvat detta stora barn med de sjukliga drifterna; att han i sitt
behof efter pengar, för att få sin hustrus namn, blundade för sin hustrus
och sin sons kärleksförhållande i hans eget hem. Penningen var hans
kung, hans gud; den stod för honom öfver blod och tårar, den dyrkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
