Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick till botten, Åk, pengarna, de förfärliga pengarna, som smutsa
och sluka!
Fru Caroline steg häftigt upp. Nej, nej, det var ohyggligt,
vidunderligt; det måste ha ett slut: hon kunde inte längre stanna hos denne
man. Hans trolöshet kunde hon ha förlåtit honom, men hon vämjdes
vid all smuts i hans förflutna lif och hon fasade för tanken på de brott,
han i framtiden kunde komma att begå. Hon hade blott ett att göra:
att genast ge sig af, om hon icke ville själf bli nedstänkt af smuts och
krossad under ruinerna. Och hon måste fara långt, mycket långt bort,
söka upp sin bror borta i Orienten, mera för att själf försvinna än för
att varna honom. Resa, resa genast! Klockan var icke sex; hon
kunde hinna med snälltåget till Marseille, klockan 7,55, ty att återse
Saccard tyckte hon öfversteg hennes krafter. Innan hon gick
ombord, skulle hon göra sina uppköp i Marseille. Endast något linne och en
klädning till ombyte i en kappsäck, och hon var färdig. På en kvart
skulle hon vara klar. Åsynen af hennes arbete, som låg på bordet,
den påbörjade redogörelsen, kom henne att dröja ett ögonblick.
Hvar-till skulle det gagna att ta detta med sig, då allt skulle störta
tillsammans, ruttet som det var ända ned i roten? Hon tog sig
emellertid för att noga ordna handlingar och anteckningar, som en god
husmor, hvilken icke vill lämna efter sig något i oordentligt skick. Detta
bestyr tog några minuter, hvarunder den första feberifvern i hennes
beslut lugnades. Och hon var fullkomligt lugn, när hon för sista
gången såg sig omkring i rummet, innan hon lämnade det. Just då
kom betjänten in och gaf henne ett paket tidningar och bref.
Fru Caroline tittade likgiltigt på utanskrifterna, men då fick i
högen se ett till henne adresseradt bref från hennes bror. Det var
från Damaskus, där Hamelin då befann sig för den planerade bibanan
från nämnda stad till Bejrut. Först började hon att ögna igenom
brefvet invid lampan på stående fot och ämnade sedan läsa det
noggrannare på tåget. Men hvarje mening fängslade hennes
uppmärksamhet, hon kunde icke hoppa öfver ett enda ord och till sist satte
hon sig vid bordet och försjönk helt och hållet i det intressanta
innehållet i detta långa bref, som hade tolf sidor.
När Hamelin skref det, hade han en af sina glada dagar. Han
tackade sin syster för de senaste goda underrättelserna, hon hade
sändt honom från Paris, och i gengäld skickade han henne ännu bättre
nyheter där nerifrån, där allt gick efter önskan. Det förenade
ång-båtsbolagets första bokslut ställde sig utmärkt; de nya ångbåtarna
gjorde utmärkta affärer, tack vare sin fulländade inredning och större
fart. Han berättade skämtsamt, att han inte kunde göra en promenad
på de mest undangömda stigar utan att ett tu tre stå ansikte mot
ansikte med någon parisare från boulevarden. Det var, som han
hade sagt på förhand, Orientens portar, som hade slagits upp på vid
gafvel för Frankrike. Snart skulle städer växa upp på Libanons
fruktbara sluttningar. Men framför allt skildrade han mycket lifligt
den aflägsna hål vägen på Karmel, där man nu var i full fart med att
bearbeta silfvergrufvan. En hel by hade redan vuxit upp vid gruf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
