- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
152

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nej, det är inte fråga om den saken — så glupsk får man inte vara.
Jag ville med förlof, bara fråga herr Saccard, om herrn tycker, att jag

bör sälja?»

»Hvad för slag? Sälja?»

Med alla möjliga ängsliga och vördnadsfulla slingerbultar förklarade
nu Dejoie, hur saken stod. Efter gällande kurs af 1,300 francs
representerade hans aktier 10,400 francs. Således kunde han fullt ut ge Nathalie
de 6,000 francs i hemgift, som bokbindaren fordrade. Men
genom aktiernas ständiga stigande hade vinstbegäret fått makt med
honom, först en helt dunkel och obestämd, sedan nästan oafvislig idé,
att också skaffa sig sin andel, att för egen del få en liten ränta på
sexhundra francs, så att han skulle kunna slå sig i ro. Men ett kapital
på tolftusen francs, utom dotterns sextusen, det utgjorde den
ofantliga summan af 18,000 francs, och han misströstade om att någonsin
kunna uppnå det beloppet, ty han hade räknat ut, att i så fall måste
kursen stiga till 2,300 francs.

»Ni förstår nog, herr Saccard, att om kursen inte stiger ytterligare,
så vill jag helst sälja, ty Nathalies lycka går ju framför allt. Men
om den går upp ännu mera, blir jag så ångerköp t öfver att ha gått
och sålt...»

»Nej, min gubbe lilla, ni är dum!» for Saccard ut förargad. »Tror
ni, att vi skola stanna vid trettonhundra? Säljer jag kanske? Ni skall
få era 18,000 francs, det svarar jag för. Försvinn nu och kör af med
alla människorna därute — säg, att jag har gått ut.»

När Saccard blef ensam, kunde han åter kalla in de båda
kontorscheferna och i fred och ro afsluta arbetet.

Det beslöts, att extra bolagsstämma skulle hållas i augusti för att
afgöra om den nya kapitalökningen. Hamelin, som skulle föra ordet vid
densamma, steg i land i Marseille en af de sista dagarna i juli. Under
ett par månader hade hans syster alltmera enträget i hvarje bref, hon
skref, rådt honom att komma hem. Midt under den våldsamma
framgången, som för hvarje dag blef alltmera i ögonen fallande, hade hon
förnimmelsen af en lömsk fara, en orensonlig fruktan, hvarom hon icke
ens vågade att tala; och hon ville helst, att hennes bror skulle vara på
platsen för att själf ta reda på förhållandena, ty hon hade kommit
därhän att hon tviflade på sig själf, emedan hon fruktade att känna sig
vanmäktig gent emot Saccard, att låta förblinda sig därhän, att hon
förrådde den bror, som hon älskade så högt. Hade hon icke bort för
honom tillstå sitt förhållande till Saccard, hvilket han, så ren, så
hängif-ven sin tro och sin vetenskap, säkert icke hade en aning om, han, hvilken
gick genom lifvet som en sömngångare? Den tanken kändes henne
ytterst pinsam, och hon lät sig förledes till fega eftergifter; hon
räsone-rade med plikten, som mycket klart ålade henne att nu, då hon kände
Saccard och hans förflutna lif, tala om allt för sin bror, på det att han
måtte taga sig till vara. I sina starka stunder föresatte hon sig att afge
en afgörande förklaring, att icke okontrolleradt öfverlämna så ansenliga
summors handhafvande åt brottsliga händer, som redan hade gjort ände
på så många miljoner och ruinerat så många människor. Detta var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free