Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom att vid sina affärer i utlandet tillgodogöra sig bankens inflytande
till den grad, att han nästan komprometterade den; och själfva Sédille,
sidenfabrikanten, som hade fått en svår knuff genom en förfärlig
termins-uppgörelse på börsen, hade lånat ett stort belopp, som han icke hade kunnat
betala. Endast Daigremont bevarade sitt absoluta oberoende gent
emot Saccard, något som den senare ibland var orolig öfver, fastän
den älskvärde mannen var fortfarande lika artig som förut, bjöd Saccard
på sina fester och skref under på allting utan att göra någon anmärkning
med lättvindigheten hos en blaserad parisare, som tycker, att allt går
bra, bara han förtjänar pengar. # _
Fastän sammanträdet denna dag var af så stor vikt, gick det för
sig lika lätt och ledigt som alltid. Man hade nämligen blifvit van därvid;
det var endast på de mindre sammanträdena den 15 i hvarje månad,
som man verkligen arbetade, de stora sammanträdena den sista i
månaden endast högtidligt bekräftade de redan fattade besluten.
Styrelseledamöternas likgiltighet hade blifvit så stor, att då protokollen med
sitt evinnerliga gillande hotade att bli ständigt sig lika och fullständigt
enformiga, hade man måst låta somliga inom styrelsen komma fram
med betänkligheter och anmärkningar — en hel fingerad diskussion,
ingen förundrade sig öfver att höra densamma uppläsas vid nästa
sammanträde, hvarefter protokollet justerades, utan att någon skrattade.
Daigremont skyndade fram och tryckte Hamelins hand, ty han
kände redan till, hvilka stora och goda underrättelser han förde med
sig hem.
»Vår käre ordförande, så glad jag är öfver att få gratulera er.»
Alla skockade sig omkring honom och lyckönskade honom, äfven
Saccard själf, liksom om han ännu icke hade träffat honom; och när
sammankomsten öppnats, då han börjat att läsa upp den rapport, som
skulle föreläggas bolagsstämman, hörde man på, något som man annars
aldrig gjorde. De vackra resultaten, de lysande framtidsutsikterna,
den sinnrika kapitalökningen, hvarigenom också de gamla aktierna
blefvo fullt inbetalda, allt mottogs med beundrande skakningar på
huf-vudet. Och ingen enda föll det in att framkalla några förklaringar.
Det var utmärkt. Då Sédille hade märkt ett sifferfel, kom man till och
med öfverens om att icke ta anmärkningen till protokollet för att icke
rubba styrelsens vackra enhällighet. Alla skyndade att skrifva under
i en lång rad, fulla af entusiasm och utan minsta anmärkning.
Sammanträdet var redan slut, man stod där och skrattade och
pratade i den grant förgyllda salen. Markis de Bohain talade om en jakt
i Fontainebleau, medan Huret, som hade varit i Rom, berättade, hurusom
han förde med sig påfvens välsignelse. Kolb hade försvunnit, han skulle
träffa någon. Och de andra styrelseherrarna, statisterna, togo emot
de förhållningsorder, som Saccard hviskande gaf dem för den förestående
bolagsstämman.
Men Daigremont, som vicomte de Robin-Chagot tråkade ut sma
öfversvallande loford öfver Hamelins redogörelse, grep i förbigående
direktören i armen och hviskade honom i örat:
»Skena inte i väg för vildt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
