Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allt möjligt. Jag vill inte ha något: är det inte nog, att det
skänker mig ett nöje? ... Förstår ni inte, att min man älskar mig af hela
sitt hjärta, och att också jag håller mycket af honom. Det är en
mycket bra människa, min man. Jag vill ingalunda döda honom genom att
vålla honom sorg. . . . Hvad skall jag med era pengar att göra, när jag
inte kan ge dem åt min man? Vi äro icke olyckliga; en vacker dag dra
vi oss tillbaka med en nätt förmögenhet. Och om alla herrarna vilja
fortfarande visa mig sin vänskap på det sättet, att de förbli våra kunder,
så är jag tacksam för det. . . Jag vill inte låtsa mig vara mera
oegennyttig, än jag är. Vore jag ensam, skulle jag kanske tänka på saken. Men
tro inte, det säger jag än en gång, att min man skulle ta emot
hundratusen francs, om jag hade fått dem af er på det viset.. . Nej, inte för en
miljon!»
Och hon höll i sig. Saccard, som blef förargad öfver detta
oväntade motstånd, envisades under nära en månad. Hon gjorde honom
alldeles utom sig med sitt leende ansikte, sina stora, ömma ögon, fulla af
medlidande. Hvad för något! Kunde man då inte få allt för pengar?
Se där en kvinna, hvars gunst andra hade njutit för intet, men som han
inte ens för de vansinnigaste summor kunde få ega! Hon sade helt
enkelt nej; det var hennes fasta beslut. Han pinades förfärligt däraf
midt under sin triumf, liksom om han hade tviflat på sin makt och i
hemlighet känt sig sviken i sin tro på guldet, som han hade trott förmå allt.
Men en kväll fick han dock i högsta måtto njuta fåfängans triumf.
Det var höjdpunkten i hans lif. Det var bal hos utrikesministern, och
han hade valt denna fest, som gafs med anledning af utställningen, för
att offentligt konstatera sin lycka för en natt genom att uppträda j ämte fru
de Jeumont; ty i de af tal, som denna sköna dam gjorde upp, ingick alltid,
att den lycklige köparen skulle ha rätt att en gång affischera saken, så
att affären fick all önskad offentlighet. Saccard, förande fru Jeumont
vid armen, inträdde bortemot midnatt i slongerna, där vid bländande
belysning nakna axlar klämdes mellan svarta frackar. Den äkta
mannen följde dem i kölvattnet. Vid anblicken af paret veko grupperna
åt sidan och öppnade en bred passage, alla ville bevittna skandalen —
de vilda begärens och det vanvettiga slöseriets skandal. Man smålog,
tisslade och tasslade, tycktes finna det lustigt, ingen förargades
däröf-ver här i de blottade skuldrornas berusande atmosfär och den aflägsna
orkesternas vaggande toner.
Men längst bort i en salong trängdes en annan skara af nyfikna
omkring en jättelik gestalt, klädd i hvit kyrassiäruniform, stolt och
ståtlig. Det var grefve Bismarck, som var hufvudet högre än alla de andra,
och hans skratt hördes vidt omkring; hans stora ögon, kraftigt skurna
näsa och väldiga käk, som öfverskyggades af stora mustascher, gåfvo
honom utseende af en barbarisk eröfrare. Efter Sadowa hade han nyss
lämnat hela Tyskland i Preussens händer; allianstrakterna mot
Frankrike, hvilka så länge förnekades, voro sedan månader tillbaka
undertecknade, och kriget, som hade varit nära att bryta ut i maj med
anledning af den luxemburgska frågan, var numera oundvikligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
