Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag stjäl mina pengar? Ge hvar och en, hvad han skall ha, det är
den enda princip, jag förstår mig på.»
För att få prata i fred beslöt han att be baronessan stiga in i
matsalen, där bordet redan var dukadt. Han hade inte låtit lura sig af
förevändningen med välgörenhetslotteriet, ty han kände till hennes
förhållande till Saccard, tack vare en hel tjänstvillig polis, som gaf honom
upplysningar, och han anade, att hon kommit af någon viktig anledning.
»Nå, säg mig nu, hvad ni har att säga mig.»
Hon låtsade bli förvånad. Hon hade inte något att säga honom,
hon ville bara tacka honom för hans godhet.
»Det är alltså ingen, som har gett er något uppdrag till mig?»
Han såg besviken ut, liksom om han ett ögonblick skulle ha trott,
att hon kommit i någon hemlig mission från Saccard, något påhitt af
denne galning.
Då de nu voro ensamma, såg hon småleende på honom med detta
eldiga uttryck, som lofvade vida mera än den höll och blott förgäfves
tände männens åtrå.
»Nej, nej, jag har ingenting att säga er, men eftersom ni är så god,
är det snarare något, jag ville ber er om.»
Hon hade lutat sig fram emot honom, och hennes fina, behandskade
händer snuddade vid hans knän. Och hon biktade sig för honom,
talade om sitt bedröfliga äktenskap med en utländing, som inte förstod
hvarken hennes känslor eller hennes behof, och hon förklarade,
hurusom hon hade måst ta sin tillflykt till att spela på börsen för att kunna
hålla uppe sin] ställning. Hon talade till sist också om, hur ensam hon
stod, hur väl hon behöfde ledning af goda råd på börsspekulationernas
farliga väg, där hvarje felsteg blir så dyrt.
»Men jag trodde, att ni hade någon rådgifvare», afbröt han.
»Ah, rådgifvare!» mumlade hon med ett tonfull af djupt förakt.
Nej, nej, jag har ingen . .. Er, mästare, den allsmäktige, är det jag
skulle vilja ha. Och det skulle sannerligen inte kosta er något alls att
vara min vän, att säga mig ett godt ord, endast ett ord, då och då.
Om ni visste, hur lycklig ni skulle göra mig, hur tacksam jag skulle vara,
ack, af hela min varelse!»
Och hon drog sig ännu närmare intill honom, omsvepte honom med
sin varma andedräkt, med den fina, starka doft, som utstrålade från hela
hennes kropp. Men han satt fortfarande mycket lugn, drog sig inte
ens tillbaka, ty hans sinnlighet var död, det fanns inga begär att lägga
band på. Medan hon talade, tog han då och då en drufva i en
fruktskål på bordet och åt helt mekaniskt; hans mage var totalt förstörd
och han lefde på mjölkmat, detta var den enda excess, han ibland
tillät sig och den fick han umgälla med flera dagars illamående.
Han log en smula spefullt, liksom en man, den där vet sig vara
oöfvervinnelig, när baronessan under sina ifriga böner som af
tankspriddhet Iade på hans knä sin lilla frestande hand och de lystna,
orm-likt mjuka fingrarna. Helt artigt fattade han hennes hand och förde
undan den, i det att han med en rörelse på hufvudet betackade sig lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
