Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men tänker ni då inte mera på att gifta er?»
»Joo, när kursen har slutat att stiga . . . Vi hade så brådt,
isynnerhet Théodores far, för affärens skull. Men hvad skall man göra? Inte
kan man täppa till källan, så länge det flödar pengar. Åh, Théodere
förstår mycket väl, att om pappa får större ränta, så är kapitalet desto
större, som skall bli vårt en gång. Det måste man, förstås tänka på ...
Och nu vänta vi allesammans. Vi ha flera månader haft våra 6,000
francs och skulle kunna gifta oss, men vi vilja hellre låta dem yngla af
sig.. . Läser ni artiklarna om bankens aktier?»
Utan att vänta på svar fortsatte hon:
»Jag läser dem om kvällarna. Pappa har tidningar med sig hem
. .. Han har redan läst dem, men jag måste läsa om dem för honom.
Man skulle då aldrig kunna bli trött på det, så mycket vackra saker
är det, de lofva. När jag går och lägger mig, har jag hufvudet fullt
af det, och jag drömmer om det. Och pappa säger också, att han
drömmer om saker och ting, som betyda lycka. I förgår natt drömde vi
båda två alldeles detsamma, vi tyckte, att vi på gatan skyfflade upp
femfrancsmynt. Det var mycket trefligt.»
Hon gjorde åter ett af brott och frågade:
»Hur många aktier har ni?»
»Vi? Inte en enda», svarade Marcelle.
Nathalies lilla ansikte med sina ljusa, burriga hårtestar fick ett
uttryck af oändligt medlidande. Ack, stackars människor, som inte hade
några aktier! Hennes far ropade på henne och bad henne att lämna
in en bunt korrektur till en redaktör på återvägen till Batignolles, och
hon gick därför sin väg, löjligt viktig öfver att vara en kapitalist, som nu
nästan hvarenda dag kom upp på tidningens lokal för att fortast
möjligt få reda på kursen.
När Marcelle blef ensam på bänken, sjönk hon i svårmodiga
dröm-merier, hon som brukade vara så glad och hurtig. Herre Gud, så mörkt
och trist det var! Och hennes stackars man, som var ute och sprang på
gatorna i detta ösregn. Han hyste ett sådant förakt för pengar, och
pinades af att bara tänka på dem, och det kostade sannerligen mycket
på honom att gå och be folk om några, till och med där han hade
något att fordra. Och i tankarna lefde hon om igen hela den ledsamma
dagen.
Strax efter att hennes man klockan nio hade gått ut, hade Marcelle,
som knappt ännu hunnit tvätta sig och fortfarande gick i kamkofta,
till sin häpnad fått se Busch plötsligt träda in till dem jämte ett par
snuskiga karlar, kanske exekutionsbetjänter, kanske banditer,
hvil-ketdera fick hon aldrig rätt klart för sig. Den gemene Busch, som
ganska säkert på olagligt sätt begagnade sig af den omständigheten,
att han träffade endast ett fruntimmer hemma, förklarade, att de skulle
lägga beslag på alltsammans, om hon inte betalade genast. Och hon,
som inte alls kände till de lagliga formerna, hade fåfängt protesterat;
han försäkrade, att utslaget var delgifvet och kungörelse uppslagen,
och han gjorde det så tvärsäkert, att hon blef totalt handfallen och till
si st trodde, att sådant där kunde gå för sig, utan att man visste om någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
