Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visserligen kunde Saccard icke beklaga sig, ty framgången var i ständig
stegring, och dock kände han i dag en invärtes darrning af en obestämd
fruktan och vrede. Han skrek, att de där smutsiga judarna hade svurit
hans undergång, och att den där kanaljen Gundermann hade ställt sig i
spetsen för ett konsortium af börsspelare, för att krossa honom. Det
hade man försäkrat honom på börsen; det talades där om en summa af
300 miljoner, som konsortiet skulle ha anslagit för att framkalla baisse.
Ah, de banditerna! Men hvad han icke upprepade så där högt, det var
andra rykten, som voro i svangen och blefvo för hvar dag allt tydligare,
nämligen rykten, som bestredo Universalbankens soliditet och som
redan anförde fakta, symptom till annalkande svårigheter, fastän de
visserligen ännu icke hade rubbat allmänhetens blinda förtroende.
Men dörren öppnades, och Huret med sin min af landtlig
rättframhet trädde in.
»Se där har jag er, Judas!» sade Saccard.
När Huret hade kommit under fund med, att Rougon bestämdt tänkte
att ge sin broder på båten, hade han åter ställt sig väl med ministern; ty
han hyste den öfvertygelsen, att den dag, då Saccard skulle få Rougon
emot sig, skulle katastrofen vara oundviklig. För att få förlåtelse hade
han blifvit den store mannens betjänt och sprang åter hans ärenden,
fast han i ministerns tjänst riskerade ovett samt en och annan spark.
»Judas!» upprepade Huret med det sluga småleende, som ibland
lyste upp hans trinda bondfysionomi* »Det är då åtminstone en
hygglig Judas, som kommer och ger ett oegennyttigt råd åt den mästare, han
har förrådt.»
Men liksom om Saccard inte ville höra på honom, skrek han för att
betyga sin triumf:
»Nåå, 2,520 i går, 2,525 i dag!»
»Jag vet, jag har alldeles nyss sålt aktier.»
Den vrede, Saccard sökt dölja under den skämtsamma minen, tog
sig nu med ens luft.
»Hvad säger ni, har ni sålt? .. . Nå, då är det komplett! Ni
öfver-ger mig för Rougon och ni håller er väl med Gundermann.»
Huret såg förvånad på honom.
»Med Gundermann? Hvad menar ni? . . . Jag’ håller mig helt
enkelt väl med mina egna intressen. Jag är inte någon våghals, som ni
vet, och jag vill inte gapa efter för mycket, utan föredrar att sälj a
genast, medan man kan få en liten anständig vinst. Det är kanske
därför jag aldrig har förlorat.»
Han smålog åter som en slug och försiktig bonde, hvilken helt
lugnt bergade sin skörd.
»Ni — en styrelseledamot!» fortfor Saccard häftigt. »Men hvem
tycker ni skall ha något förtroende, och hvad skall man tänka, när man
ser er sälja på detta sätt midt under haussen? Det förvånar mig inte
längre, om man påstår, att vår framgång är konstlad och att kraschens
dag är i annalkande... De där herrarna sälja ... låt oss sälja
allesammans! . . . Det är ju panik!»
Huret teg och gjorde bara en mångtydig åtbörd. Han brydde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
