Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var trefligt. Han hade ju inte heller med saken att göra annat än
som mellanhand.
»Godt, det skall han få veta. Ni kommer att bryta nacken af er.
Men det blir er sak.»
Det blef tyst. Jantrou, som suttit alldeles tyst och låtsat sig vara
fördjupad i att läsa en bunt korrektur, lyfte med beundran ögonen mot
Saccard. Den kanaljen, så bra han tog sig ut, när han blef så där häftig!
Sådana där genialiska kanaljer triumfera ibland, när de låta sig
omedvetet hänföras af framgångens berusning. Och i detta ögonblick stod
Jantrou på hans sida, öfvertygad om, att han hade lyckan med sig.
»Åh, det glömde jag!» återtog Huret. »Det ser ut,,som om
gene-ralprokuratorn Delcambre inte skulle tåla er .. . Och ni vet nog inte, att
kejsaren i förmiddags har utnämnt honom till justitieminister.»
Saccard tvärstannade. Med mörk min sade han till sist:
»En till af samma ull! Jaså, man har gjort den där till minister!
Hvad tror ni, att det rör mig?»
»Åh kors», sade Huret med sin allra dummaste min, »om det skulle
hända er någon olycka, som det ju kan hända alla människor, i era affärer,
så vill er bror, att ni inte skall räkna på honom för att lägga sig ut för er
hos Delcambre.»
»Men för tusan», tjöt Saccard, »jag säger er ju, att jag gör en konst
i hela ligan, i Rougon, i Delcambre och i er själf också till på köpet!»
Lyckligtvis kom Daigremont just i detta ögonblick. Han kom
annars aldrig upp på redaktionen, detta var en öfverraskning, som tvärt
gjorde slut på trätan. Mycket korrekt tryckte han de närvarandes
händer med en världsmans förbindliga älskvärdhet. Hans hustru skulle
ge en soaré och hon skulle själf sjunga lite, nu kom han upp helt enkelt
för att personligen invitera Jantrou för att få en fin notis. Men han
tycktes bli förtjust öfver att Saccard var där.
»Hur står det till, store man?»
»Säg, ni har väl inte sålt, ni åtminstone?» frågade denne utan att
svara.
»Sälja, nej pass, inte än!» Och hans skratt, lät mycket
uppriktigt: han var verkligen mera solid än så!
»Men vi i vår ställning, vi få aldrig sälja», skrek Saccard.
»Aldrig! det var det jag ville säga Vi äro allesammans solidariska;
ni vet, att ni kan lita på mig.»
Han blinkade och tittade åt sidan, medan han garanterade för de
andra styrelsemedlemmarna, Sédille, Kolb, markis de Bohain, liksom för
sig själf. Affären gick ju så utmärkt, det var verkligen mycket glädjande,
att alla voro så öfverens; detta företag var den mest utomordentliga
succés, som börsen hade bevittnat på femti år. Och han hade ett
förbindligt ord för hvar och en, och när han gick, upprepade han, att han
räknade på att få se dem alla tre på sin soaré.» Mounier, tenoren vid
Stora operan, skulle sjunga emot hans hustru. En storartad effekt!
»Således», frågade Huret, när han i sin tur skulle gå, »är detta allt,
ni har att svara mig?»
»Just så!» svarade Saccard helt kärft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
