Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brefvet, som han hade fått, det besök, som han borde göra, men som
han dag för dag sköt upp, därför att han vädrade obehaget af någon
tvetydig historia. Hvarför skulle han inte kunna begagna tillfället oc)
genast gå till rue Feydeau, nu då han hade en förevändning?
»Hör på: jag känner i grund och botten den där uslingen. Det
är bättre, att jag själf går dit och betalar honom; få se, om jag inte kan
få igen era reverser för halfva priset.»
Marcelles ögon strålade af tacksamhet.
»Ack, herr Saccard, så snällt af er!»
Och vändande sig till sin man, tilläde hon:
»Nu ser du, stora dumbom, att herr Saccard inte åt upp oss!»
Han kunde inte låta bli att falla henne om halsen och kyssa henne,
ty han var ju henne tacksam för, att hon var mera energisk och mera
praktisk än han i lifvets svårigheter, som alldeles förlamade honom.
»Nej, nej», sade Saccard, när den unga mannen omsider tryckte
hans hand, »det är en glädje för mig, ni är så snälla människor båda två
och håller så mycket af hvarandra... Gå nu fullkomligt lugna!»
Hans vagn, som väntade på honom, förde honom på ett par
minuter till rue Feydeau. Men däruppe fick han länge stå och ringa
förgäf-ves; ingen öppnade, ingen rörde sig därinne. Han tänkte just gå, men
i förargelsen bultade han häftigt med näfven på dörren. Då hördes
några släpande steg, och Sigismond öppnade.
»Kors, är det ni! Jag trodde, det var min bror, som kom hem och
hade glömt nyckeln. Jag bryr mig aldrig om ringningar... Han
kommer snart; det går godt för sig att vänta, ifall ni gärna vill träffa honom.»
Han gick tillbaka in med samma trötta och vacklande gång, och den
besökande följde med honom in i hans mot Börstorget vettande rum.
Så här högt uppe, ofvan det töcken, hvarmed regnet fyllde gatorna
därnere, var det ännu full dager.
»Var god och sitt, min herre. Min bror sade, att han strax skulle
komma upp igen.»
»Ni har varit sjuk?» frågade Saccard, som icke visste, hvad han
skulle säga.
Sigismond gjorde en åtbörd af fullständig likgiltighet.
»Ja, som alltid. Den sista veckan har varit svår för det gemena
vädrets skull... Men det går ju i alla fall an... Jag kan inte sofva,
men jag kan arbeta; lite feber har jag, och den håller mig varm. . .
Ack, ännu vore det så mycket att göra.»
Han hade åter satt sig vid sitt bord, där en tysk bok låg uppslagen.
»Förlåt, att jag sätter mig; jag har varit vaken hela natten, för att
läsa detta arbete, som jag fick i går. Hvilket arbete! — tio år af Karl
Marx5, min mästares, lif, den af handling om kapitalet, hvilken han långt
för detta lofvat oss .. . Här ha vi nu vår bibel. . . här är den!»
Saccard kastade nyfiket en blick i boken, men de götiska
bokstäf-verna stötte honom tvärt tillbaka.
»Jag väntar, tills den blir öfversatt», sade han skrattande.
Den unga mannen skakade på hufvudet och tycktes vilja säga, att
äfven när den hade blifvit öfversatt, skulle den bli förstådd blott af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
