Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver, det gör mig sannerligen ung på nytt. . . Hvar är pojken, jag vill
se honom. Hvarför har ni inte genast fört honom till mig?»
Busch, som nu i sin tur blef häpen, tänkte på, hur länge han hade
tvekat, på fru Carolines oändliga hänsynsfullhet i fråga om att röja Victors
tillvaro för hans far. Och alldeles konsternerad, gaf han sig in på de
vildaste och trassligaste förklaringar samt kom fram med allt på en gång:
de 6,000 francs, som utgjorde lån och underhållskostnader, som fru
Méchain kräfde att få ersatta, de 2,000 francs i af betalning, som fru
Ca-roline hade lämnat, Victors förfärliga anlag och hans intagande i
arbets-hemmet. Saccard ryckte till vid hvarje ny detalj. Hvad för slag,
6.000 francs? Hvem sade honom, att de inte i stället hade plundrat
pojkstackaren? En afbetalning på 2,000 francs, de hade haft den
fräckheten att afpressa en dam bland hans vänner 2,000 francs! Det
var stöld, det var svikligt förfarande! Pojken hade naturligtvis blifvit
uselt uppfostrad, och nu ville de, att han skulle betala dem, som buro
ansvaret för denna usla uppfostran! Trodde de då, att han var en idiot?
»Inte en enda sou!» skrek han, »inbilla er inte, att ni ur min ficka
kan få en enda sou!»
»Det få vi väl se! Jag stämmer er.»
»Prata inga dumheter! Ni vet mycket väl, att lagen inte tar
någon befattning med det där. Och om ni tror, att ni kan tvinga mig att
dansa efter er pipa, så är det ännu dummare, ty jag bryr mig inte ett
dugg om alltihop. Ett barn, det känner jag mig smickrad öfver!»
Enär fru Méchain täppte till dörren, måste han puffa omkull henne
och klifva öfver henne för att komma ut. Hon höll på att storkna af
raseri, men med sin gälla röst slungade hon efter honom i trappan:
»Hjärtlösa kanalje:»
»Ni skall få höra af oss!» tjöt Busch, som smällde igen dörren efter
honom.
Saccard befann sig i ett så upphetsadt tillstånd, att han befallde
kusken att köra direkt hem till rue Saint-Lazare. Han skyndade att
få tag i fru Caroline; utan omsvep kastade han sig tvärt in på ämnet
och började genast att gräla på henne, för att hon hade skänkt bort dessa
2.000 francs.
»Kära vän, man kastar inte bort pengar på det där viset. Hvad
tusan frågade ni inte mig för, innan ni gjorde något?»
Hon teg, upprörd öfver att han nu kände till hela historien. Det
var mycket riktigt Buschs stil, som hon hade känt igen, och nu hade hon
ingenting att dölja, eftersom en annan hade besparat henne bekymret
med att yppa förhållandet. Emellertid tvekade hon fortfarande,
förbryllad af att denne man frågade henne så ogeneradt.
»Jag ville bespara er en grämelse . . . Detta olyckliga barn lefde i
en så djup förnedring! . . . Jag skulle ha långt före detta berättat er
alltsammans, om inte en känsla ...»
»Hvilken känsla? ... Jag medger, att jag inte begriper, hvad ni
menar.»
Hon försökte inte mera att förklara eller urskulda sig, hon var så
ledsen och så trött på allt, hon som brukade ha ett så friskt lefnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
