Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gundermann satt och hörde på henne med sin buttra min, medan
han redan gjorde upp sin stridsplan för morgondagen, och detta med
en så raskt arbetande intelligens, att han på några ögonblick i tankarna
fördelat sin order och fixerat siffrorna. Nu var han säker om seger,
fastän han väl visste, ur hvilken smutsig källa han fick dessa
upplysningar. Han föraktade djupt denne njutningslystne Saccard, som var
till den grad dum, att han kunde lämna sig i en kvinnas händer och låta
sälja sig.
När hon hade talat ut, lyfte han på hufvudet och såg på henne med
sina stora, slocknade ögon.
»Nå, hvad tror ni, att allt det där angår mig, som ni nu berättar
mig? »
Hon blef alldeles häpen, så lugn och ointresserad föreföll han henne.
»Men jag trodde, att ni spekulerade på baisse.»
»Jag? Hvem har sagt er, att jag spekulerar på baisse? Jag går
aldrig på börsen. Jag spekulerar inte alls . .. Allt det där är mig
fullkomligt likgiltigt.»
Och hans röst lät så uppriktig, att den förfärade baronessan, som
hade fullständigt tappat koncepterna, skulle ha trott honom, om inte
tonfallet i hans stämma hade varit alltför spefullt naivt.
»Eftersom jag har mycket brådtom, min snälla vän, och ifall ni
inte har något intressantare att berätta mig, så . . .»
Han visade henne på dörren. Men då blef hon ursinnig och gaf
svar på tal.
»Jag litade på er och jag har talat först. .. Detta är ett riktigt
bakhåll! ... Ni hade lofvat mig, att ifall jag gjorde er någon tjänst, så skulle
ni göra mig en återtjänst och ge mig ett godt råd ...»
Han af bröt henne, i det att han steg upp* Han, som aldrig
skrattade, kunde inte hålla tillbaka ett litet hånlöje, i så hög grad roade det
honom, att han hade så där gr of t kuggat en ung och vacker dam.
»Ett godt råd, ja, min snälla vän, det skall jag så gärna ge er. ..
Ge noga akt på hvad jag säger: spela aldrig på börsen, aldrig! Det gör
er ful; ett fruntimmer, som spelar .. . det är någonting otäckt.»
Och när hon, alldeles utom sig af förargelse, hade gått sin väg, stängde
han in sig med ett par af sina söner och sin måg, delade ut rollerna och
skickade genast bud till Jacoby och till de andra mäklarna. Hans plan
var helt enkel; han skulle göra, hvad försiktigheten hittills hade
hindrat honom från att våga, så länge han inte visste, hur det verkligen var
ställdt med Universalbanken: han skulle öfverfylla marknaden med
bankens aktier, sälja ofantliga massor, nu då han visste, att bankens
resurser voro uttömda och att den icke längre kunde hålla kursen uppe.
Han skulle nu låta de fruktansvärda reserver, som hans miljard erbjöd
hönom, rycka i fält, liksom en fältherre, som vill få ett slut på striden
och hvilken hans spioner ha gett upplysningar om fiendens svaga punkt.
Logiken skulle triumfera: hvarje aktie är dödsdömd, när kursen stiger
öfver dess verkliga värde.
Just samma dag vid femtiden gick Saccard till Daigremont; han
hade liksom vädrat faran. Han var nervös, han kände, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
