Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt som en skog under en mörk natt, då man måste trefva sig fram.
Är man nog olycklig att låna sitt öra till alla dumma och motsägande
rykten, så kan vara viss på, att man går och stöter sig fördärfvad.
»Således», frågade hon ifrigt, »tycker ni inte, att jag bör sälja?» ^
»Sälja? Hvarför det? Det vore ju tokigt. I morgon är det vi,
som äro herrar; Universalbanken stiger till 3,100. Och hvad som än
sker, så håll bara ut: ni skall bli belåten med sista kursen . . . Mera kan
jag inte säga.»
När baron essan hade gått, och Daigremont omsider fick kläda sig,
förkunnade en ringning ett tredje besök. Nej, nu tog han inte emot!
Men när han hade fått Delarocques kort, ropade han genast, att man skulle
låta honom slippa in; och när denne så stod där och såg mycket uppskakad
ut, men dröjde med att säga något, skickade Daigremont ut sin betjänt
och knöt själf sin hvita halsduk framför en stor spegel.
»Kära vän», sade Delaroque helt förtroligt, som man brukar till
en, som tillhör samma klubb, »jag litar på er vänskap, ty det är en
mycket grannlaga sak . . . Tänk er, min svåger Jacoby har nyss varit så
hygglig och underrättat mig om en kupp, som är i görningen. Gundermann
och de andra ha beslutit att på börsen i morgon spränga
Universalbanken. De skola kasta in hela buntar af aktier i marknaden. Jacoby har
redan fått sina order, och han skyndade sig . . .»
»Åh tusan!» utbrast Daigremont och blef ganska blek.
»Ni förstår, jag har många, som äro starkt engagerade hos mig för
hausse; ja jag har order för en femton miljoner... de bryta ju nu både
armar och ben af sig. Då tog jag en vagn och gör nu en tur omkring till
mina stora kunder. Det är inte korrekt, men afsikten är god. ...»
»Åh tusan!» upprepade den andre.
»Eftersom ni spelar utan täckning, kära vän, kommer jag för
att be er att antingen nu ge mig täckning eller ändra era order.»
»Jag tar tillbaka dem, jag tar tillbaka dem, kära ni.. . Nej, jag
stannar inte kvar i hus, som rasa, det är onyttigt hjältemod. . . Köp
inte, utan sälj! Jag har för nära tre miljoner hos er: sälj, sälj allihop.»
Och när Delaroque gick, sägande, att han måste söka upp äfven
andra kunder, fattade Delcambre hans händer och tryckte dem kraftigt.
»Tack!» sade han; »detta skall jag aldrig glömma. Sälj, sälj allt!»
När han blef ensam, kallade han in sin kammartjänare för att bli
friserad och rakad. Åh, hvilken läxa! Den här gången var det nära,
att han hade låtit lura sig som en barnunge. Så går det, när man ger
sig i slang med galningar!
På kvällen, på »den lilla börsen» klockan åtta, började paniken.
Denna börs hölls då på trottoaren på boulevard des Italiens vid
mynningen af operapassagen. Det var endast frimäklarna, som opererade i
en tvetydig klunga af agenter, växelmäklare och misstänkta spekulanter.
Denna kväll stodo där bortåt ett par tusen personer, ty vädret var mildt
och fuktigt; det artade sig till regn efter den förfärliga kylan.
Marknaden var mycket liflig, från alla håll bjöd man ut Universalbankens
aktier, och kursen föll hastigt. Snart började också oroande rykten att
cirkulera och de antogo allt mera ängslande dimensioner. Hvad var på färde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
