- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
231

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lerat, utan han hade stupat i öppen, ärlig strid. Sympatierna för honom

voro mycket lifliga.

När fru Caroline kommit upp på kontoret, kände hon mycket väl,
att här låg ofärd i luften. Ute vid kassan såg hon ett tjog personer, en
hel skara, som stod och väntade, medan de båda kassörerna ännu löste
in firmans förbindelser, men helt långsamt, liksom om de hölle på att
länsa de sista lådorna. För öfrigt var det stilla och dödt på kontoret.
Berthier, prokuristen, tog emot henne, tydligen gripen af den olycka, som
drabbat firman, och mycket blek.

»Jag vet inte, min fru, om herr Mazaud kan ta emot er.. . Han är
litet dålig, han har förkylt sig, då han envisades att hela natten sitta och
arbeta i det oeldade rummet, och han gick nyss ned till sig för att få
hvila sig en smula.»

Men fru Caroline var enträgen.

»Jag ber er, min herre, laga att jag får tala några ord med
ho-nom... Kanske gäller det min brors välfärd. Herr Mazaud vet
mycket väl, att min bror aldrig har sysslat med börsoperationer,
och hans vittnesbörd skall vara af stor vikt. För öfrigt ville jag fråga
honom om några sifferuppgifter, han är den ende, som kan ge mig
upplysningar om vissa handlingar.» •• •**•

Mycket tveksam bad Berthier till sist henne stiga in i Mazaud3

arbetsrum. _ . .

»Var god och vänta här ett ögonblick, min fru, så skall jag ga

och se till.» .

Fru Caroline kände det verkligen mycket kallt här i detta rum.
Elden hade säkert varit släckt ända sedan kvällen förut, ingen hade
tänkt på att åter göra upp en brasa. Men hvad som frapperade henne
ännu mera, det var den fullkomliga ordningen, som rådde i allt, liksom
om hela natten och morgonen hade användts till att tömma alla lådor
och skåp, förstöra alla onödiga papper samt ordna dem, som skulle
gömmas. Ingenting låg och skräpade, icke någon papperslunta,
icke ens ett bref. Den dofva tystnaden spred något oändligt
melankoliskt öfver denna nakenhet.

Efter några ögonblick kom Berthier tillbaka.

»Ja, nu har jag verkligen ringt två gånger och jag vågar inte vara
mera envis... Kanske vill ni ringa själf, när ni går ner. Men jag
råder er att hellre komma igen.»

Fru Caroline måste finna sig vid att inte nu kunna träffa honom.
Men i trappan till våningen inunder tvekade hon ett ögonblick och
sträckte till och med ut handen mot ringknappen. Dock skulle hon
just till att gå sin väg, då skrik och högljudd gråt, ett doft larm
inifrån våningen hejdade henne. Plötsligt slogs dörren upp, och en
betjänt rusade förfärad ut och försvann i trappan, stammande:

»Herre Gud, berre Gud... åh, herrn! ...»

Hon stod alldeles orörlig framför denna uppslagna dörr, genom
hvilken nu tydligt trängde ut en förfärlig smärtas jämmer. Blodet
isades i hennes ådror, ty liksom i en klar vision anade hon, hvad som
försiggick där inne. Hon ville först fly, men hon kunde icke, hon greps

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free