Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu berättade hon med sin iskalla min den förfärliga historien.
Victor hade under tre dagar legat i sjukrummet under förevändning
af olidliga smärtor i hufvudet. Läkaren hade visserligen misstänkt,
att han endast simulerade af lättja; men i själfva verket led ju gossen
af ofta påkommande neuralgiska smärtor. I går eftermiddag befann sig
Alice de Beauvilliers på arbetshemmet, ensam utan sin mor; hon hade
kommit för att hjälpa sjuksköterskan med kvartalsinventeringen af
medicinskåpet. Detta skåp stod i det rum, som skilde de båda
sjuksalarna åt, flickornas ifrån gossarnas; och på den sistnämnda låg för
närvarande ingen mera än Victor, som upptog en af sängarna.
Sköterskan, som hade gått ut för några minuter, blef förvånad öfver att
inte återfinna Alice därinne, där hon hade lämnat henne, och sedan hon
hade väntat ett ögonblick, började hon att söka efter henne. Hon
blef än mera förvånad, när hon fann, att dörren till gossarnas sjuksal
hade stängts inifrån. Hvad var det väl, som försiggick? Hon måste
ta omvägen genom korridoren och nu stod hon häpen, förfärad öfver
den syn, som erbjöd sig för henne: den unga flickan låg där till hälften
strypt, med en servett knuten om hennes ansikte för att kväfva
skriken, med kjolarna i oordning och uppdragna, så att hennes kropp
blottats, våldtagen, nedsölad med vämjelig brutalitet. På golf vet låg en
tom portmonnä. Victor var borta. Hur var det möjligt, att man
ingenting hade hört, icke ett ljud af någon strid, icke någon jämmer?
Hur hade något så förfärligt kunnat utföras så hastigt, på knappt tio
minuter? Och framför allt, hur hade Victor kunnat fly, rent af
försvinna utan att lämna det minsta spår efter sig? Ty efter de
noggrannaste undersökningar hade man blifvit fullt viss om, att han inte fanns
inom anstaltens område. Han måste ha tagit vägen genom
badrummet, som stötte intill korridoren och där ett fönster vette ut öfver en
hel rad hustak, som i afsatser stötte intill hvarandra och sträckte sig
ända bort till boulevarden; men den vägen erbjöd så stora faror, att
man knappt kunde tro, att en mänsklig varelse hade kunnat begagna
sig af den. Alice fördes hem till sin mor och måste intaga sängen,
misshandlad, som hon var, förtviflad, gråtande och skälfvande i våldsam
feber.
Fru Caroline lyssnade till denna berättelse med en så isande
bestörtning, att hon tyckte, att allt blodet i hennes hjärta stelnade till
is. Ett minne väcktes och förfärade henne genom
omständigheternas ohyggliga öfverensstämmelse: det våld, hvilket Saccard för länge
sedan föröfvade mot den stackars Rosalie och i följd hvaraf Victor
kom till världen; och nu Victor, som i sin ordning våldförde den första
flicka, som ödet lämnade i hans händer.
»Jag vill inte göra er någon förebråelse, min fru», slutade
furstinnan, »ty det vore orätt att kasta det ringaste ansvar på er. Men
det var sannerligen en förfärlig skyddsling, ni hade.»
Fru Caroline hade fattat hennes händer, hon tryckte dem och kysste
dem; hon var så tillintetgjord af själi förebråelser och medlidande, att
hon blott kunde framstamma afbrutna meningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
