- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
238

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-att hon till sist fattade sitt beslut. Och med sin rossliga
brännvinsröst började hon, medan Busch åter vek upp och bredde ut grefvens
förbindelse:

»Jaha, det där är det papper, som herr Charles skref åt mig . . .
Jag är dotter till Cron, formannen, grefvinnan vet väl. Och herr
Charles hängde mig alltid i kjolarna och ville locka mig till otäckheter.
Det där blef jag led på, ty när man är ung, har man ju inte mycket
förstånd och man tycker inte om gubbar ... Då gaf mig herr Charles det
där papperet, när han en kväll hade fått in mig i stallet...»

Lidande en martyrs kval, stod grefvinnan där och lät henne tala,
då hon tyckte sig höra en jämmer från alko ven. Hon gjorde en
åtbörd af förtviflan.

»Tyst!»

Men Léonide hade kommit i farten och ville tala till punkt.

»Det är i alla fall inte hederligt att förleda en hygglig flicka till
sådant, när man inte vill betala . . . Jaha, grefvinnan, er herr Charles
var en tjuf. Så tycka alla fruntimmer, som jag talat om det här för
.. . Men jag kan svara er för, att det var väl värdt sina modiga
slantar ...»

»Tig! tig!» ropade grefvinnan ursinnig och lyfte högt upp båda
händerna, som för att slå ihjäl henne, om hon icke teg.

Léonide blef rädd och satte upp armbågen liksom för att skydda
ansiktet — en instinktiv rörelse hos dem, som äro vana att bli örfilade.
Det blef en förfärlig tystnad, under hvilken åter en jämmer, ett svagt
ljud af kvälfd gråt trängde ut från alkoven.

»Hvad är det, ni nu vill?» frågade grefvinnan darrande och med
dämpad röst.

Nu lade Busch sig i saken.

»Flickan vill ha sina pengar, grefvinnan. Och hon har alldeles
rätt, stackars flicka, när hon säger, att grefve de Beauvilliers har
handlat mycket illa emot henne. Det är helt enkelt skoj.»

»Aldrig kommer jag att betala en dylik skuld.»

»Nå, då ta vi en vagn, när vi gå härifrån, och åka direkt till
domstolen, där jag skall lämna in den stämning, som jag har satt upp
på förhand — se här är den. Allt hvad fröken nyss har berättat er,
är relateradt i den.»

»Detta är ett aiskyvärdt prejeri — något dylikt kan ni inte göra.»

»Förlåt, grefvinna, jag ämnar ögonblickligen göra det. Affär
är affär!»

Grefvinnan kände en oändlig trötthet, en ytterlig modlöshet.
Den sista kvarlefvan af stolthet, som hade hållit henne uppe, var
bruten; all hennes häftighet, all hennes styrka var det slut med. Hon
knäppte ihop händerna, hon stammade:

»Men ni ser ju, hur det är ställdt med oss. Se på det här
rummet . . . Vi ha inte längre någonting... vi skola i morgon kanske inte
mera ha något att äta . . . Hvar vill ni, att jag skall ta pengar ifrån

— 10,000 francs? O, min Gud!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free