Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. I Södertälje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fägring. Han rodnade ofrivilligt och suckade lätt, undrande om
hon blifvit lika vacker, som hon som barn lofvade. Jag har ju
ej sett henne på flera år nu.
– Hon är onekligen en ovanligt grann flicka, men hon har ett
uttryck som ej tilltalar mig. Jag vore mycket glad, om Maud ville
öfvergifva sin passion för barndomsvännen, sade fadern
bekymrad.
Maud, med en flicka vid hvar sida, närmade sig åter soffan,
under det att vältaliga blickar sköto öfver till den unge mannen
med de stora, svärmiska ögonen och det gentlemannalika
utseendet.
– Får Maud följa med på en utflykt till Saltsjöbadet? bådo
de båda främlingarne på en gång helt bevekande.
– Får? Mina unga damer, det ordet står visst ej i Mauds
ordbok. – Hon gör allt hvad hon vill, och äger sin fars odelade
bifall härtill, sade han småleende och lyfte lätt på hatten.
– Men nu är det så, att jag inte vill, sade Maud, uttröttad af
deras öfvertalande pladder, – jag vill inte, vill inte, svarade hon
hetsigt.
– Men Maud, söta lilla Maud.
Dick blef orolig, när han såg det välkända uttrycket i Mauds
ansikte, och skyndade att komma emellan som vanligt.
– Om jag skulle vara nog lycklig att kunna få ersätta min
systers sällskap? Hon är trött i kväll, behöfver gå till sängs
tidigt, och aftonluften är ej bra för henne.
- Naturligtvis äro vi lika glada, om ni kommer ensam, sade
de naivt. – Maud sände en tacksam blick efter dem till Dick, när
de efter ett snabbt farväl gingo bort till ett väntande åkdon.
Nu hade Maud fadern alldeles ensam för sig.
– Kom, pappa, så gå vi uppåt Thorekälla. Den vägen är så
sval och skuggrik. Jag är trött af att se alla de här människorna.
Tycker du ej de äro lika hvarandra, hvar enda en?
De gingo sakta framåt, under det de talade, båda föremål för
det lifligaste intresse från badgästernas sida. Maud hängde vid
faderns arm och såg framåtböjd lifligt in i hans ögon. Hon hade
en så egendomlig kastning på sitt vackert formade lilla hufvud,
att man medryckt af hennes lätta, graciösa och dansande gång
och rörelser, ovillkorligen måste bemärka henne.
– Hvad är det nu, mitt lilla troll vill? sade fadern och smålog.
Att det är något, märker jag på förberedelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
