Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dick längre förmådde skydda henne för de närgångna blickarna af
några unga flickor, som voro i rummet, upptagna med att ordna
sina toiletter. Dick sprang fram och reglade dörren, på det de
ej skulle bli flera därinne ...
– En läkare ... utan uppseende, en läkare! bad han bevekande
och lade henne på soffan.
Af en händelse kom Inger Balle från närgränsande rum, och
hon, som alltid inför andra ville låtsa sig vara utan känsla, så
hård och tvär både i ord och rörelser, kastade sig ned vid Mauds
sida, slet upp hennes klädning och visade både lugn och
rådighet.
– Ut med er allesammans och stå inte och titta som nyfikna
skatungar! sade hon kärft. Hon gjorde med några breda gester
rum omkring den sjuka, så att de helt ofrivilligt närmade sig
dörren. – Och ett säger jag, gör er nu inte viktiga, flickor, och se
dumma och förskräckta ut, det är väl ingenting ovanligt, att en
flicka svimmar i denna värme.
Med dessa ord stängde hon dörren efter sig och gick med de
öfriga uppför trappan i afsikt att få fatt uti en läkare.
– Hör nu, doktor Grane, vill ni komma med mig, det är en
ung flicka som svimmat, sade hon mycket lugnt och drog honom
omärkligt med sig ned till Dick och Maud.
Han såg bister och kärf ut, doktor Grane, och de djupt liggande
ögonen blickade allvarligt på den unga flickan, när han fattade
hennes hand och kände på pulsen. Hon tycktes ännu liflös,
men liksom genom ett under slog hon, i det samma han fattade
hennes hand, stilla upp sina ögon och mötte, utan att kunna
bortvända dem, hans allvarliga, stränga blick.
– Älskade min lilla trollunge, sade Dick och strök håret från
hennes fuktiga panna ...
– Så, så, intet pjosk, sade doktor Grane nästan hårdt. Det
här sättet skall fröken lägga bort, sade han strängt, och borrade
ännu sin blick in i hennes på ett hypnotiserande, betvingande sätt;
detta är endast hysteri, och det beror endast af er själf och er
fasta vilja att kunna öfvervinna er själf och bli frisk. Stig upp
och gå ett par slag öfver golfvet.
– Min syster brukar bli mycket matt efter dessa anfall,
skyndade sig Dick att säga ...
– Jag ansvarar för att hon orkar, fortfor doktorn obarmhärtigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
