Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Maud sprang med sin vanliga liflighet upp och gick ett
par slag utan att våga eller kunna taga sin blick ifrån hans.
– Så ja – det går ju bra, jag visste ju det. Nu är det blott
att vilja fröken. Det drog ett leende öfver hans ansikte, ett
leende som förjagade fulheten från dessa intelligenta drag och
förklarade det välde, han trots sin kärfhet utöfvade bland det
kvinnliga könet.
– Skall jag eftersända vagn? frågade Dick.
– Fröken är bra – hon orkar gå själf, eller hur, fröken?
Känner fröken ej igen mig? Jag bor vid Gref Magnigatan och
har ofta sett er ute på er balkong.
När Maud, löst ur sin förtrollning, ändtligen kunde tala, drog
en varm rodnad öfver hennes tinningar, panna och ända nedåt
halsen ...
– Ja visst! Det är ni som brukar sitta och läsa, sade han
nu leende ...
Hans röst lät nu åter kärf och hård som förut, och likväl
ville man höra den mer och mer, ty liksom leendet öfver de
kalla dragen kom det ibland helt ofrivilligt ett smekande
välljud i stämman, som ägde förmåga att tränga direkt in till
hjärtat.
På Mauds känsliga sinne förfelade det ej att göra denna
värkan, och hon gick som i en dröm fram till toiletten och
ordnade sitt klädningslif för att åter gå upp i danssalen.
– Jag går förut, sade doktor Grane lugnt, det kan eljest väcka
någon undran, om vi komma så här i grupp. Åh, det var ej
något att tacka för – – hade gått precis lika bra mig förutan.
Han ville ej ens taga emot Dicks framräckta hand.
Inger, som i dag ovanligt nog var klädd i lång klädning, såg
smått förargad ut öfver detta tvång och drog den hårdt
åtsittande halslinningen, precis som om hon ville strypas. Under
doktor Granes närvaro var hon tyst, men tvånget var nu brutet,
och när de gingo uppför trappan, sade hon:
– Den karlen är som uppstigen ur grafven, precis som en
död med röst från evigheten – eller underjorden.
– Jag kan ej förklara, hvilket intryck han gjorde på mig ...
jag erfor en känsla af att aldrig mera vilja återse honom, och
likväl bredde sig ett välgörande lugn öfver mina pinade nerver, så
länge han var min sida. Jag kände ingen smärta ... den var som
bortstruken ... sade Maud, i det de trädde in i balsalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
