Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Stamförvandter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och likväl blir han din!
– Tyst, Sibyl! tyst, säger jag dig!
– Vet du inte, att man aldrig får hvem man vill? Tror du inte
jag gråtit och bitit omkring mig för att slippa Dragi eller Juan,
då jag älskar vår höfding Fernando. – Men han är på Corsica
och vi här långt, långt borta!....
Hon kastade sig ned i gräset med ansiktet emot sina armar
och snyftade... lidelsefullt...
– Och så vilja de, jag skall sjunga och dansa och älska Juan och
Dragi – en af dem... och jag... jag vill ej dansa, ej gifva mig åt
dem... ej åt någon...
– Stackars Sibyl! sade Maud och lade med öm systerlig
mildhet sin arm om hennes hals, vilja de att du skall dansa?
Stackars liten, och du vill ej? Men du äger likväl din frihet.... du
är ju obunden... äger frihet i naturen! Din personliga frihet!
– Ja – så länge jag orkar slåss med dem. Ser du, jag klöser
dem med de här... hon visade tio långa, spetsiga naglar – –
vet du, hvarför jag har dem? Jo, endast till själfförsvar...
Sedan har jag den här... Caro! – Hon hvisslade gällt, och en svart,
lurfvig hund kom viftande med svansen, smeksamt hoppande
omkring henne. Nu slog Sibyl sina armar om hunden, som hon
tryckte intill sig, och gömde sitt svart bruna ansikte i hans päls. Jag
har gråtit många, många tårar i den här pälsen, jag!
– Men du skall ej gråta, Sibyl! Tänk hvilken frihet du har –
du behöfver aldrig tvingas in i hårdt sittande kläder... ej i
handskar... ej i trånga, trånga, heta rum, fyllda af människor. Skulle
du kunna tänka dig att bo i sådana lådor? Lådor med fyra
väggar, golf och tak...
– Jag har ej sett sådana bostäder... jo, små stugor, och
våra hus i Italien... Men jag skulle dö, kväfvas i dem, sade hon
vildt.
– Och likväl klagar du! Kan du tänka dig att dag efter dag
sitta inne i en kvaf, het skolsal... pina i dig läxor, och se’n, när
du kommer hem, får höra af en käxig tant, att man skall gå rak,
gå ut med fötterna, se ned när man möter en herre... och tusen
dumheter, som jag ej bryr mig om mera än så!
Hon slog med händerna emot hvarandra.
– Men gossar och flickor, de slå aldrig hvarandra, de draga ej knif?
– Nej – tant säger, att jag knappast får går ute med gossar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
