- Project Runeberg -  Zigenarblod /
42

(1912) [MARC] Author: Malvina Bråkenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Stamförvandter - VI. Hvem var min mor?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komma. Väl kommen bort på en skogsväg, som slingrade sig
genom skogen och åt hemmet, men hvilken hon sällan gick, såg
hon en person sitta på ett litet säte och liksom vänta på henne.

– Det var ju bra, att ni kom så pass snart fröken Crawford.
Jag har nu väntat nära en kvart öfver tiden – han höll sin klocka
i handen och såg på henne.

– Öfver tiden? – Hon stannade ogärna, syntes det, men han
ställde sig nästan i vägen för henne. Jag har aldrig någon
bestämd tid, sade hon kallt och ville gå åt sidan.

Men doktor Grane var äfven då i vägen.

– Men jag har det.

– Hvad tror ni jag bryr mig om det!

– Ni är väl så illa tvungen! När jag ej träffade er i ert hem,
så tänkte jag, att jag kan ju lika gärna se henne här, ty jag vill
veta, huru ni mår i dag, och om ni ämnar öfverge de där dumheterna,
ni har för er med de där anfallen.

– Ni behöfver ej befatta er med mig. För i dag, i morgon,
och alla tider, befriar jag er därifrån, hör ni det? Nu vill jag fram!

– Inte så brådtom, fröken! Jag har fattat ett så stort intresse
för er, att ni ej anar det. Och jag har nu tänkt mig att bota er!

– Vill ni låta mig gå? nästan skrek Maud, omöjligt ägande
förmåga att längre behärska sig – om ni ej låter mig gå så...

Hon knöt handen liksom färdig till anfall.

– Tänk, så ljuft att beröras af er hand! Så kvinnligt och
älskligt i alla fall!

Det var med faderligt lugn och öfverlägsen hållning han såg
ned på henne ...

– Nu är det egensinniga barnet framme igen. Men nu bör ni
gå hem – er far är orolig – vi träffas i morgon igen! Farväl!

Med en nästan skälmaktigt godmodig blick lyfte han
vördnadsfullt och behagligt på hatten.

*



VI.

Hvem var min mor?



Maud var i allt annat än glad sinnesstämning, där hon gick
framåt vägen. Hon funderade på, hvad hon skulle finna ut
för ett medel att afskudda sig »den där varelsen», som hon ej alls
kunde få ur sina tankar, knappast en stund numera. Hans blick,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free