Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Egensinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvad tänker du på då, stumpa?
– Som... som... som rör mig i stora intressen... som... som
vill trampa ned sådana där fåniga idéer om bördskillnad och sådant....
– Du tror naturligtvis, du skall lyckas i det?
– Om... om... om... någon börjar och bryter – med fördomar, så...
– Så förfäktar du en vacker sak, kära barn... Men huruvida den är klok?
Inger piskade sina knän med handskarne, som endast tycktes
henne lämpliga till detta ändamål, ty på hennes händer voro de
sällan.
Tror du kanske att, därför att du, lilla noshörning, kallar den
här tarfliga och obildade portvaktsungen din vän och visar dig
ute med henne... att de andra i societeten erkänna henne?
– Ja – är det ej, så man kan bli galen?
– Så länge som hon uppför sig som en obildad, slamsig tös?
... Det är af kärlet man känner innehållet, Maud, kom ihåg det,
du....
– Vet du hvad, Inger, att du är helt enkelt afundsjuk på
Bella. – Du, som tycker dig vara så präktig, kunde gärna
tillstå det.
– Afundsjuk och på hvem då?
Inger blossade upp.
– Naturligtvis på mig och min ståndaktiga vänskap för Bella.
– Envishet, – rättade Inger. Men mins mina ord, att där
ligger egoism under Bellas vänskap. Skulle hon på något sätt en
gång komma sig upp, så kan du vara så säker, som på att du nu
ser mig framför dig, att hon skulle vända dig ryggen, för allt
hvad snäll du varit emot henne.
– Du är orimligt elak i dag, Inger
– Vi få väl se – eller rättare sagdt, jag hoppas, att vi aldrig
få se det, Maud!
Maud var ytterst orolig i dag! – kanske hon insåg, att hon
möjligen varit för trotsig och gått för långt, både emot fadern
och... honom...
Och så kom det där med Bella... att Dick rest med henne och
ej låtit höra af sig på flera dagar... och till sist Ingers
obehagliga sätt att riktigt afkläda hvarenda sak dess poetiska omhölje
... och se allt så oskönt, så realistiskt rått –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
