Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ute i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men – hvad i alla dagar! Bellas röst därinne?
Hon gick raskt på, ty dörren var olåst. Som en bild af
förvåning stannade hon framför den »neapolitanska frukthandlerskan»
som halflåg på en bänk med en fruktkorg vid sina fötter.
Bella såg triumferande ut, men var tyst. Det var nästan slut
på sittningen, ty Dick hade arbetat ett par timmar redan.
– Men, Dick, hvarför har du ej talat om för mig, att Bella
står modell?
– Jag vet ej, men det var något inom mig som bjöd mig tiga
... jag var måhända orolig, att du, oförsiktig som du ibland är
i dina yttranden, kunde låta undfalla dig uttryck, som kanske
skadade Bella... fröken Bella.
– Tänkte du det om mig, Dick? Då du vet, huru ifrigt jag
alltid framhållit Bella? God dag, Bella, sade Maud slutligen.
Bella, hvars hela sträfvan gick ut på att fånga Dick, tyckte
sig nu så nära detta mål, att det började förefalla onödigt att
ständigt begagna Maud som mellanhand. Det var något så eget,
hon kände för Maud – på samma gång både hat och kärlek...
ty hon kunde ej känna någon ro, om hon ej visste, hvad Maud tog
sig till... och huru hon tänkte... hon kände den lifligaste önskan
att i allt söka efterlika Maud, och likväl visste hon, att hon i
botten af sin själ hatade denna varelse, så mycket mera begåfvad på
alla områden... så lyckligt lottad i yttre hänseenden... så var
också hennes innersta önskan att kunna taga åt sig själf samt
beröfva Maud allt, hvad som stod i hennes makt! Däraf hennes
fröjd att visa Maud, att Dick inte endast hade hemligheter för
henne, utan tycktes så upptagen af Bellas sällskap, att han ej
ägde tid för sin syster.
Maud stod tyst och stirrade ut öfver den vidsträckta utsikten
ända bortåt Söder. Både Bella och Dick kände, att Maud var
sårad öfver deras beteende.
– Nu, fröken Bella, behöfver ni ej längre upptaga er tid för mig.
Han hade börjat att alltid säga fröken till henne.
– Får jag komma upp till dig en stund i afton, Maud? frågade
Bella åter inställsamt, ty Maud hade på sig sin »lady-hållning»...
och då var Bella alltid färdig att lappa ihop det bristande
vänskapsbandet.
Maud var för stolt att visa, huru sårad hon kände sig, och sade
därför blott:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
